Förberedd på tidigare års kaos kring klubbspelningarnas köer hade jag på torsdagen en plan B. Jag löste ut den efter att ha passerat Pusterviks en och ett halv kvarters långa kö redan vid halv tio-tiden. Tidigare under kvällen hade jag träffat Blitzen Trappers Eric Earley för en kort intervju men att se bandet spela ger […][...]

Joey Burns i Calexico. Foto: Sofia Qvarnström, Sproduction.com Calexico är festivalens gladaste band. Halv tre på lördag eftermiddag har regnet precis gjort sin första vända genom festivalområdet. Det går inte längre att hitta sina vänner eftersom besökarna nu bara finns i tre kategorier: rosa, blå och gröna. Regnponchon och lervällningen har gjort entré. Regnet är […][...]

Det börjar långsamt och lite stelt. Wilco inleder spelningen på Way Out West med Wilco (the song) när kylan kryper in över Slottsskogen. Bland publiken, som stunden innan diskuterade gitarrer och förstärkare på scenen och vilket skick Tweedy var i senast de såg bandet, verkar inte överväldigade av öppningen. Från och med A Shot in […][...]

När jag skulle börja skriva den här recensionen hade jag funderat länge kring ett resonemang om varför jag placerade förra årets Visiter på listan över de bästa albumen 2008. Vad som har hänt sedan dess och hur lite jag egentligen lyssnat på Visiter i efterhand. När jag skulle referera till listan i min text såg […][...]

Mark Lanegan är det magiska ordet. Vare sig det handlar om The Gutter Twins, Isobel Campbell eller, som här, Soulsavers, så handlar det om Mark Lanegan, Mark Lanegan, Mark Lanegan. I linje med det handlar det väldigt lite om Rich Machin och Ian Glover när Soulsavers släpper sitt tredje album. Inför albumsläppet kom singeln Sunrise […][...]

Det kan tyckas vara en fullträff att Discovery gör I Want You Back när Michael Jackson praktiskt taget är mer aktuell än någonsin eller att Wes Miles och Rostam Batmanglij levererade två av förra årets största debuter – Ra Ra Riots The Rhumb Line och Vampire Weekends självbetitlade album. Det är det emellertid inte. Discoverys […][...]

M. Ward, Jim James och Conor Oberst har setts på scen tillsammans vid flertalet tillfällen. Redan för fem år sedan namngav de sin söta supergrupp Monsters of Folk. Så den 22 september släpper de då äntligen ett album. Albumkonstellationen har även sällskap av Obersts ständige vapendragare Mike Mogis. På hemsidan bjuder de på spåret Say […][...]

Det är i mitten av juli och att ta sig till en skivbutik är ungefär lika omständligt som att koppla upp sig. Det är en skön men samtidigt ganska skrämmande känsla. När mottagningen försvinner på telefonen är det faktiskt inte roligt längre. Jag köper The Nightfly för fem kronor på en loppis men har ingen […][...]

Det finns något så oerhört bekant över Slow Club. Förutom att de låter som ett helt vanligt engelskt popband så finns det något i sättet Charles Watson och Rebecca Taylor turas om att sjunga. Sättet det inte går att bara lyssna på musiken och strunta i orden. De naiva och uppriktiga texterna. Sättet låtarna byggs […][...]

Planen att se The Dodos på Way Out West förra året gick i stöpet eftersom jag fick känslan att man borde se Broder Daniel. Något skriva om albumet Visiter blev det inte heller, trots att Winter fick en plats på min årsbästaskiva som skickas till vänner och bekanta i juletid. Men nu är det tid […][...]