Det är hardcorejazz utan improvisation eller solon som sticker iväg från deras utlagda strategi. Trummorna har huvudrollen och den hårt distade saxofonen sjunger melodislingorna. De maler ner lyssnarens motstånd och driver mig snabbt mot muren där jag måste ge upp och älska Kriget. Kal Ström gillar, enligt ovan, KRIGET. Det gör Andres Lokko också. Han […][...]

Det ska erkännas, Touché Amoré har fram till nyligen flugit under min radar. Oförlåtligt. Los Angeles-bandet har under sin treåriga karriär fått ur sig två fullängdare varav denna, Parting the Sea Between Brightness and Me, släpptes för några månader sedan. Hög tid att belysa bandets storhet, med andra ord. Vänner av melodisk hardcorepunk, fans till […][...]

Att svensk indierock skulle vara på någon slags upphällning är en myt. Den frodas och är i allra högsta grad levande. Bara i år har vi fått knivskarpa bidrag från Scraps of Tape, Tennis Bafra, som för övrigt släpper debutalbumet på nyårsafton, och Traktor. Nu är det dags för EL-SD att göra väsen från sig. […][...]

Det är svårt. Knepet att lyckas göra originell rockmusik utan att ha tagit färg av influenser. Kalmar-killarna i Let’s Say We Did lyckas ändå komma mer än halvvägs i mål. Man balanserar på rätt sida de uppenbara passningarna till/stölderna från Pavement eller Guided By Voices och gör det med den äran. Detta första album, som […][...]

Det finns något charmigt naivt över The James Cleaver Quintet, det finns inga gränser för vad man får och inte får göra hos kvintetten. Och det är väldigt uppfriskande. Om resultatet är av samma positiva omdöme? Därom tvista de lärda. Dessa britter är tydligt influerade av The Dillinger Escape Plan minus de halsbrytande matematiska riffen […][...]

Med 2009 års Grand Letdown positionerade sig Scraps of Tape i spetsen av vad vi lite slarvigt kallar postrockgenren. Postrock eller inte, icke desto mindre var bandet att räkna med, en kraft i paritet med, säg, Explosions in the Sky. Med purfärska Resident Flux har man flyttat fram positionerna ytterligare. Det är en mer direkt […][...]

Vatten har flutit under broarna, det har ägnats tid åt andra musikaliska projekt sedan 2009 års Under the Pavement – the Beach. Nu är bandet från Vindeln tillbaka. Det är efterlängtat och de återkommer i skivskörden med eftertryck. Islands & Shores är kanske en inte riktigt lika homogen skiva som föregångaren, men icke desto mindre […][...]

Det är en man med stora gester men som använder de små bokstäverna, David Sandström. Det är en viss underskattning, så kan vi kalla det. Han förtjänar mer. Genom åren har han varit en del i ett hardcorekollektiv som nära nog revolutionerade scenen, givit ut experimentella utgåvor med Text, behandlat västerbottnisk tragik på fantastiska Om […][...]

Det är i det lilla man hittar det stora. Det är de små medlen som ligger till grund för storslagna gester. Trion Den svenska tystnaden slår fast vid det. Med en varsam hand och en vass berättarteknik styr de låtskutan som är detta självbetitlade debutalbum i hamn på ett imponerande vis. Vänner av socialrealistiska band […][...]

Det är en matig historia, Mattias Alkbergs nya. Det är på inga sätt någon lättuggad utgåva. Det är samtidigt, som titeln vill antyda, inte någon överdrivet politisk skiva bortsett från på det personliga planet. Det är framför allt en, ursäkta språket, jävligt bra skiva. På Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska […][...]