Det är inte mycket som känns lika urvattnat som att tillhöra en ”scen”, ett kollektiv där musiken man framför eller där det geografiska läget är en nämnare. Det är ofta en lathund alltför många tar till när något ska buntas ihop. I många fall försvarbart, i andra blir det mer fel och tankarna glider osökt […][...]

Den sorts hybrid denna Sheffield-kvintett ägnar sig är ett tecken i tiden. Man hänger sig åt en ”allt nu”-inställning, imorgon kan det vara för sent. Imorgon har någon annan flyttat fram positionerna. Det är en metalhybrid bestående av deathcore, smittande allsångsrefränger (Home Sweet Hole), stråkar, avgrundsvrål och ett poptänk som till och från kunde varit […][...]

Alla hipsters, surdegsbagare och kort och gott indierocktörstande musikvänner fick idag sitt lystmäte lite mättat när Barcelonabaserade Primavera släppte första bunten band till 2011 års upplaga. Här är listan: Ariel Pink’s Haunted Graffiti Comet Gain Papas Fritas The Fiery Furnaces Broadcast Sonny and the Sunsets Half Japanese Triángulo de Amor Bizarro Dan Melchior und Das […][...]

En idog kamp för uppmärksamhet i och med en självbetitlad trespårs-EP var min första kontakt med MF/MB/, då utan snedstrecken. Jag vet inte om alla medlemmar fortfarande var bosatta i Bollnäs vid den tiden, ett par år sedan, men nu är bostadssituationen förflyttad till Malmö och det är på många sätt ett nytt band. Inte […][...]

Få band har personifierat powerpopen som The Posies. På både gott och ont. Stilbildande släpp, där Frosting on the Beater ståtar med den största triumfen, har varvats med något lamare album (läs: Success) och någonstans där i smeten har Ken Stringfellow och Jon Auer hela tiden tagit på sig ögonbindlarna och varit på resande fot. […][...]

Det var med viss skepsis jag närmade mig The Dissent of Man. Med ett väldigt svajigt framträdande på årets West Coast Riot i färskt minne och det faktum att första singeln ut, The Devil in Stitches, var en smärre besvikelse fanns varningsklockorna med i bilden när skivan skulle avhandlas. Det tar 2 sekunder in i […][...]

Kort efter att 89 släpptes i fjol åkte Sveriges mest egensinniga kvartett på turné. Ett tilltag i samma klass som Halleys komet. Typ. Redan där, på Babels scen i Malmö, fick man ta del av embryon som skulle utgöra Monty Python, bandets sextonde studioalbum. Redan då fanns det enligt hörsägen låtar klara för ett helt […][...]

Jacob och Sarah Snavely, bror och syster från Staterna och sedan några år tillbaka bosatta i Stockholm, kan stoltsera med ett av 2010 års bästa skivsläpp – Boo via Cargo Records. Med passningar till Violent Femmes och rytmiska ljudbilder som skulle kunna vara signerade Wildbirds & Peacedrums levererar de, tillsammans med trummisen Chuck Bukowski, fuzziga […][...]

I och med urladdningen som A Partial Print, Tiger Lous tredje fullängdare, innebar var bandledare Rasmus Kellerman uttömd på känslor och redo att lägga bandet på is. Det fanns ingen inspiration kvar och sagt och gjort, Tiger Lou plockade ner skylten för obestämd framtid. Det i sig kan ha varit startskottet för The 24th. Kort […][...]

Det är en hungrig kvintett som slår an tonen på andra fullängdaren Pale Silver & Shiny Gold, den svåra uppföljaren. Jag slås av att det på detta album hittats vad som saknades på Unknown Colors – det fanns tydliga intentioner men de försvann i ett slags vakuum, ett tillstånd av ingenting. Den amerikanska, ylande indierockscenen […][...]