I och med urladdningen som A Partial Print, Tiger Lous tredje fullängdare, innebar var bandledare Rasmus Kellerman uttömd på känslor och redo att lägga bandet på is. Det fanns ingen inspiration kvar och sagt och gjort, Tiger Lou plockade ner skylten för obestämd framtid.

Det i sig kan ha varit startskottet för The 24th. Kort efter att turnerandet på A Partial Print avslutats gick startskottet för ett nytt kapitel för Kellermans låtskrivande – det akustiska, varma och självbejakande. Inte helt olikt de anslag som kännetecknar Tomas Andersson Wij eller Christian Kjellvander blickar han inåt och utgår från sig själv under i stort sett samtliga låtar på The 24th.

Arrangemangsmässigt är det sparsmakat dekorerat och tankarna går till New Moscow, en ljudbild som lägger akustiska gitarren i förgrunden och utöver det förlitar sig för det mesta helt på en torr sång ovanpå. Det ligger inget revolutionerande i det greppet, men Kellermans innerliga och personliga approach tar albumet ett par pinnhål uppåt i betygskalan.

Titelspåret är en hommage till egna uppväxten och anspelar på hans födelsedatum, en uppriktig berättelse som inte utlämnar någonting. Bästa spåret Woodlands har spår av Tiger Lous debutskiva Is My Head Still On? och lägger an en lite hotfull stämning, en låt som skivan skulle må bättre av att ha fler av.

Habilt och ok.