Jag ser få värden i att samla på fysiska exemplar av musik. För ett drygt år sedan packade jag ihop min skivsamling i papperskassar och ställde dem prydligt i rad uppe på vinden. När jag här om veckan gick in i en skivbutik ihop med en god vän var upplevelsen nostalgisk: jag hade inte satt […][...]

Enligt Randy Randall och Dean Allen Spunt i No Age går det år 2008 alldeles utmärkt att utgå från den mycket enkla principen att nittiotalet aldrig riktigt tog slut, en princip de faktiskt klarar av att leverera på ett förvånande relevant sätt. Nouns kom redan för två månader sedan och är duons första album på […][...]

Säsongsbetonat skivlyssnande är egentligen något jag aldrig förstått mig på. En julsång kan vara helt fantastisk i maj. Idas sommarvisa blir inte alls lika irriterande käck om man råkar spela den i november. Ändå lyssnar jag enbart på Weezer när det är sommar. Varför vet jag inte. Beteendet började för drygt tio år sedan, men […][...]

Ser jag tillbaka på alla hiphopspelningar jag varit på minns jag egentligen bara två saker; (a) scenen befolkas alltid av personer med en vit handduk runt nacken som (b) pratar i munnen på varandra. Jag genomlevde några hejdlösa och i efterhand fortfarande helt fantastiska spelningar med Looptroop tidigt 2000-tal som varje gång bröt mönstret eller […][...]

Det är inte utan ett visst mått av ironi som Chris Martin går ut i brittisk press och kallar skivbolag för antika, och att Coldplay som band gärna anammat fler distributionsprinciper liknande den de gjorde när de släppte första singeln från det här albumet fri att ladda hem. Coldplay har ett kontrakt på fem skivor. […][...]

Jag kan rent teoretiskt uppskatta Eric Gadds mission med sin egen musik eftersom han (a) verkligen gillar funk, (b) inte utger sig för att vara något annat än Eric Gadd (med rådande begränsningar; funk på svenska har ingen enorm publikbas att spela inför) samt (c) heller inte försöker att reta upp oss, positionera sig, provocera […][...]

Det finns väldigt mycket väldigt bra musik som gräver precis där den förväntar sig att stå, som aldrig utmanar sig själv, som målar in sig i ett trevligt hörn i replokalen strax till höger om kopieringsapparaten (vilket är precis den numera väldigt överfulla plats där större delen av svensk indiepop befinner sig). Problemet är att […][...]

Ibland är det oerhört trevligt att slippa bli överraskad, att bara luta sig tillbaka och ta emot en exemplarisk presentation av precis det man väntat sig. Få gånger är det så tydligt som i fallet The Roots; det enda som överraskar med The Roots är deras förmåga att ständigt producera både förbannat bra och förbannat […][...]

Bortser man från de som inte har en åsikt om Sincerely Yours kvarstår tre olika kategorier, där vi kanske ändå måste börja med den exkluderade skalan: självklart är det fullt möjligt att inte ha en åsikt om viss musik, de som hävdar annat ljuger. Jag har inga som helst problem med att aldrig ha haft […][...]

Vapnets ledare Martin Abrahamsson ägnar pressreleasen (som också finns digitalt på skivbolagets Hybris hemsida) till Döda fallet åt att förklara precis hur Vapnet jobbat tidigare, hur de jobbat nu samt hur han själv ser att bandet är en del i ett problem han själv beskriver. Det blir på det hela taget ganska tröttsamt. Abrahamsson beskriver […][...]