Istället vårdar jag mitt iTunes; katalogiserar och ympar ofta; kasserar och sparar. Jag gör det av tre skäl: (a) det är betydligt enklare att ha all musik digital än att behöva krångla med skivor, (b) att fylla på sitt digitala bibliotek är det överlägset billigaste sättet att tillskansa sig ny musik och (c) de flesta artister jag engagerar mig i motiverar inte riktigt varför jag ska införskaffa mig deras musik på cd- eller vinylskivor.

Med Studios label Information är det annorlunda. Tillvägagångssättet att släppa limiterad vinyl samtidigt som de upplåter digital försäljning av mp3:or är på inget sätt unikt, men musiken de producerar och släpper är så förbannat jävla bra, och snyggt paketerad, att jag kommer på mig själv med lystet granska deras vinylomslag på samma sätt som jag vanligtvis numera endast gör med sneakers. INF003 är dessutom, mycket tack vare den smått otroliga Prins Thomas-mixen, en av de bästa tolvor som släppts i Sverige på flera år.

Senast i raden är Fontäns Early morning, där a-spåret är en rappt driven, studsande dröm av en gitarrslinga och otäcka spöksyntar som helt oväntat mynnar ut i ett svajande, musikeronanerande heavy metal-solo.

Ändå är det versionen som Studio själva gjort som är den stora behållningen: tempot är neddraget, sången från originalspåret väser ”early morning, the sun is bright”, men gör det i Studios version på ett sätt som uppdaterar Happy Mondays och Hacienda lika motiverat kärleksfullt som Los Angeles-duon No Age omfamnat Kevins Shields och Sonic Youth. Early morning-tolvan är inte Informations bästa släpp hittills, men sett till hela linjen av skivor bolaget hittills gett ut passar den helt perfekt – i iTunes lika mycket som i en tilltalande rad efter varandra i skivhyllan.

Nouns kom redan för två månader sedan och är duons första album på Sub Pop. Den fysiska utgåvan kommer med en 68-sidig booklet, och letar man vidare kring No Age kan man följa deras fotoblogg eller läsa mer om klubben och konstgalleriet The Smell i Los Angeles där bandet synts samtidigt som de gjorde sig ett namn tack vare en rad internationellt uppmärksammade ep-skivor (som finns samlade på FatCat Records-skivan och debuten Weirdo Rippers).

No Age tar ett estetiskt ansvar för sin produkt.

Det är också därför de känns så förbannat intressanta att läsa om, titta på, engagera sig i, följa efter på livespelningar och, om och om igen, sträcklyssna på.

Även om duon lystet omfamnar Kevin Shields, J Mascis och en hel liten hög av Sonic Youth-singlar gör de det aldrig med ett stadigt tag om kopieringsmaskinen, istället fräser och sprakar Nouns av en ivrig ambition att spela högt och hårt bara på grund av att det är så förbannat kul att göra det. I Sleeper Hold smäller de till tonerna av årets mest oreglerade rundgång bilen rakt genom ett skyltfönster, i Teen Creeps kan man få för sig att de fått tag på tidiga bob hund-inspelningar och gjort dem till sina egna. Inte i något av spåren kan du få för dig att det bara är två personer som skapar det här oljudet.

No Age gör musik som slåss och engagerar, som interagerar med sin publik, som medvetet diskuterar och försvårar. Att Randy Randall och Dean Allen Spunt gör det med en kärleksfull uppdatering av det tidiga och mellersta nittiotalet känns inte bara påfallande logiskt, framförallt känns det viktigt att återigen påpeka dåtidens kringdetaljer som gjorde att helheten påverkade på så många plan.

Ändå lyssnar jag enbart på Weezer när det är sommar. Varför vet jag inte. Beteendet började för drygt tio år sedan, men stagnerade i viss mån efter den gröna skivan eftersom jag inte riktigt förstått vad jag egentligen ska ha bandet till efter det.

Tills nu.

The greatest man that ever lived (variations on a Shaker Hymn) släpptes först till iTunes i maj, men jag upptäckte den inte förrän i förra veckan någon gång, och har lyssnat på den mer eller mindre konstant sedan dess. Det mest intressanta med låten är att Weezer lyckas med något de totalt kastat bort senaste åren; att gräva där de står och faktiskt lyckas med det, ungefär som om Teenage Fanclub plötsligt tryckt ur sig något betydande efter Grand prix-skivan. The greatest man that ever lived (variations on a Shaker Hymn) skiftar skevt och irrationellt mellan takter, sång, melodier och riff, en kyrkokör dyker ibland upp och försvinner, och efter fyra minuter får de för sig att det är en helt naturlig pryl att låta lite grand som Nada Surf.

Scott Shriner sa i en intervju om låten att ”The song ‘The greatest man that ever lived’ is a masterpiece that includes ten different styles of music based around a common theme”, vilket är en exemplarisk beskrivning av sommarens mest magnifika lilla digitalsingel, Weezers bästa låt på dryga sju år och min närmsta vän i nästan två månader till.

Sen är det ju höst, igen.

Utöver Looptroop har jag inga värdefulla konsertminnen av hiphop eftersom genren live är lika förutsägbar som en pubspelning med valfri ensam kvinna eller man med gitarr, munspel och existentiell ångest.

I inget av fallen ges det utrymme för utsvävningar eller show. Förutsättningarna är ett instrument och en mikrofon.

Jay-Z kringgår förutsättningarna genom att backa upp sig själv med ett stort funkband inklusive tre personer på blås och en mycket flink trummis (enda mikrofonbesöket på hela spelningen är ett kort inhopp av relativt tama Memphis Bleek). De höll sig i bakgrunden, prydligt uppradade.

Effekten av konsertens upplägg blev mycket direkt redan i inledande Roc boys (and the winner is) där bandet faktiskt lyckas att lyfta förra årets kanske bästa singel ännu högre än på skiva, och Jay-Z hamnade i total, ensam och antagligen en väldigt medveten central fokus mitt på Globens stora scen. Han fortsatte sedan med U don’t know och 99 problems, där den sistnämnda exploderade i en allsång som aldrig tappade under konserten, och som var kanske finast på IZZO (H.O.V.A), I know och Hard knock life (ghetto anthem).

Man kan inte kalla en konsert med Jay-Z för världens största, världens dyraste, världens roligaste, galnaste eller längsta.

Däremot är Jay-Z live 2008 något av det bästa du kan se en manlig artist göra: Låtlistan är exemplarisk, den visuella storbildsskärmen är smakfull och bandet och dj:n går in och ut ur låtarna utan en tråkig sekund, utan omstarter och utan det fånigt tjattriga lunket som många artister i genren erbjuder på ren rutin.

”Det hade varit så snyggt om Beyoncé kom in på två låtar och sedan gick av”, sa en vän till mig efteråt.

Absolut. Men det är inte alls nödvändigt. Är det något Jay-Z bevisade i Globen är det att han ensam vid mikrofonen på en stor scen verkligen är precis så enastående som han själv säger.

Mest av allt tycker jag ändå lite synd om deras skivbolag; när Coldplay slår på sin arbetsgivare gör de det för att plocka populistiska poäng. ”Flytta på er, Parlophone (och Capitol och EMI), jag är fucking Chris Martin och jag gör vad jag vill!”. Jag anar ett snett, något överlägset leende när han säger det. Det förväntas väl av oss att anse Coldplays fria spridning av sin egen musik som en fräsch idé. Kanske pigg? Upplyftande? Jag väljer Parlophones (och Capitols och EMI:s) sida och känner mig som en pappa som tvingas stå ut med en förbannad son som vill flytta hemifrån bara för att han inte får en ny moped.

Självklart är de stora skivbolagen på många sätt antika. Däremot kan jag som motexempel tycka att Coldplay själva kunde regissera ett par gratisspelningar i nordvästra London för att ge något tillbaka till fansen? Struntar man i pengar kan man åtminstone strunta i sina egna och inte andras.

Frågan är bara hur mycket som faktiskt finns kvar av Coldplay efter att världen något noggrannare lyssnat till Viva la vida and death of all his friends: de beskriver själva de tre första skivorna som en trilogi de vill lämna, där en del i frigörelsen har varit att byta producent från Ken Nelson till Brian Eno. Resultatet är att de nu även musikaliskt (inte bara konceptmässigt) förflyttat sig från Radiohead (förslagsvis från eran någonstans mitt emellan Pablo honey och The Bends) till U2 (någon gång tidigt november 1995).

En hel del har tyvärr försvunnit på resan.

Framförallt låtarna. Melodierna. Refrängerna. Ganska viktiga delar när man tänker på det.

Allt annat finns där: Chris Martins exemplariska röst, gitarrerna, drivet och det påtagligt brittiska där de i exempelvis Viva la vida delar inspiration med Ed Harcourt, vilket är ett bra betyg. Men resterna av ett intensivt hamrande i replokalen, det där som tidigare varit så tilltalande i Coldplays musik, har effektivt filats ner av Enos produktion, som inte lyckas dölja att singeln Violet hill lika gärna kunde ha hamnat på Oasis fjärde skiva. Vilket är ett sämre betyg.

Genom att låta Brian Eno bygga ramverket för Coldplays hittills svagaste samling låtar är Viva la vida or death and all his friends den första logiska uppföljaren till Miss Sarajevo-singeln från Passengers Original soundtracks 1. Det är kanske inte just dåligt. Däremot väldigt antikt.

Första singeln Tvåhundratusen är en mycket dålig singel, men lyckligtvis inte helt representativ för Stockholm står kvar, men jag ligger. Betydligt bättre är han i rappa Tio minus eller den snärtiga och mycket Scoccoska Ligg kvar.

Sett i sin helhet finns det ändå en viktig invändning mot Stockholm står kvar, men jag ligger, och det är att den tenderar att bli direkt tråkig. Inte dålig. Inte svajig. Bara tråkig. Det Gadd gör görs så mycket mer utvecklat av så många andra, inte bara i utlandet: tack vare det företrädelsevis Kaah presenterat de senaste tio åren har Gadd också fått en mycket intressantare, mer vågad och avsevärt roligare konkurrent på den svenska funkscenen. Det Kaah gör är en egen röst av sina förebilder; det Eric Gadd gör i hooken i refrängen på titelspåret på den här skivan liknar D’Angelos Untitled (how does it feel) lite för mycket för att man ska kunna kuva viljan att inte bli just lite elak mot, förslagsvis, Gadds frisyr.

Problemet är att det inte händer så mycket där; bredvid det väldigt bra står de tråkiga, förutsägbara och uppriktigt dåliga. Jag vill gärna tro att Elvis Costello alltid avskytt dem, och det är också därför jag alltid gillat honom så förbannat mycket. De två första skivorna Costello spelade in i slutet av sjuttiotalet är 24 låtar som alla kastar in jazz, funk, reggae och rock’n’roll i sin tids vassaste, smakfullt korta popmelodier. Han sorterades i facket ”punk” men för alla som verkligen lyssnade på hans musik stod det klart att det Costello gjorde var något helt annat, och framförallt något med ett genuint eget uttryck.

Här någonstans kommer också Momofuku in. Efter att Costello har spretat åt alla möjliga håll i många år (med blandat resultat) är Momofuku musik som gräver exakt där den står, med den betydliga skillnaden att det är precis där Costello själv står, inte där andra stått innan honom. Är det relevant och nyskapande? Absolut inte. Är det bra? Som fan!

Momofuku är ett ärevarv tillägnat Costellos egen idé om hur popmusik borde låta, trettio år efter att han första gången hanterade sin skivsamling enligt samma smältdegelprincip som The Clash, Stone Roses, James Murphy eller Primal Scream gjorde eller gör i sina bästa stunder; blandningen är intressantare än kopieringen, det är i vägskälet det skojiga också händer.

På Momofuku spelar Costello och det påfallande spelglada The Imposters en jazzbagatell i Mr. Feathers, en vuxen version på Costellos egen Alison i My three sons eller pumpande, orgeldriven rock som ekar Radio Radio i småfånigt döpta American gangster time. De gör det utan att för en stund låta nostalgiska eller upprepande, och Costellos sätt att skriva poplåtar är klanderfritt. Traditionell rockmusik har inte känts så här kul på flera år.

Rising down är sugande funk och smittande spelglädje som medvetet svärtas ner av svidande politisk rap. Typexemplet är 75 bars (Black’s reconstruction) som bakom ilsket framspottade rim är ett optimalt kärleksmöte mellan Pretty Purdies Soul drums och Dead Prezs Let’s get free-skiva.

Musiken låter betydligt snällare i den sockersöta refrängen i Criminal (där refrängen ändå säger ”and they got the nerve to hunt down my ass and treat me like a criminal”), den blir ettrigt drivande i stötiga I will not apologize och direkt bedårande i Birthday girl som hundratalet lätt förkylda Pitchforkhajper borde köa för att få rättigheterna till att spela in en cover på. Skivans höjdpunkt är ändå Lost desire med Malik B och Talib Kweli där ivriga bråk om utrymme i verserna mynnar ut i en refräng som lika gärna hade kunnat vara med på D’Angelos Voodoo.

Jag är inte överraskad, bara nöjd: Rising down är ett fantastiskt album.

När en skribent hävdar att musik är så bra eller viktig att den inte lämnar någon oberörd beror det uteslutande på att skribenten i fråga själv anser att musiken är så pass bra eller viktig att han eller hon inte kan förstå hur vissa människor kan tänkas hamna i en situation där de inte bemödar sig med att formulera en åsikt. Det finns hur mycket musik som helst som lämnar personer oberörda, och jag tror absolut att det som släpps hos Sincerely Yours ignorerats totalt av väldigt många.

Ändå, de tre kategorierna Sincerely Yours-lyssnare är som följer: De som älskar bolaget och allt de gör och står för, de som hatar bolaget och allt de gör och står för samt de som hävdar att Sincerely Yours spelat ut sin roll. De två första kategorierna är uppenbara, den tredje är intressant.

Sincerely Yours har inte spelat ut sin roll, men deras nya vägval har gjort att det är lite svårare att hävda bolagets roll som cutting edge i svensk musikkommunikation. Rent musikaliskt leder Sincerely Yours numera inte alls någon form av utveckling, istället släpper de traditionell musik inspelad med traditionella medel. Förvisso väldigt bra musik; jag gillar Jonas Games skiva fortfarande, och jag tycker att den här skivan med Joel Alme är bitvis alldeles underbar.

Frågan är ändå om jag gillat det lika mycket ifall inte Sincerely Yours legat bakom. Där är jag betydligt mer tveksam: är plattformen Sincerely Yours byggt upp viktigare än musiken de släpper? Antagligen, men det behöver nödvändigtvis inte vara en dålig grej.

Någonstans längs vägen gav vi bort musiken till förmån för en känsla av att ”vi nöjer oss med det här” eftersom det räckte med att presentera en MySpace-sida för att tas på allvar av en etablerad musikpress som gör allt för att inte tappa greppet om en allt bredare marknad. Just där och just då var Sincerely Yours så tacksamma eftersom de höll så hårt i sin egen kommunikation och vägrade att kompromissa med budskapet. Att The Tough Alliance lät och uppträdde live på sättet de gjorde gav dessutom ett förtroende för hela labeln och de nya släpp de gjorde.

Alla väntar på nästa steg för Sincerely Yours, och det är också där som debatten om att de har spelat ut sin roll framkommer. Som det ser ut nu har de drivit det självvalt situationistiska, blödande, vackra och viktiga i all sin kommunikation till en spets där vän av ordning kan undra ifall det i andra änden verkligen räcker att erbjuda traditionell popmusik till sin publik; Joel Alme är verkligen inte en musikalisk framtid, däremot är A Master of Ceremonies med sina göteborgska rötter en väldigt fin popskiva. Det finns en kärlek till soul, till det episka, till massiva studioarrangemang där den ensamma rocksångaren står mitt i allting och stöter fram varje frasering, påfallande taggad av situationen att backas av en ljudkuliss som välter mindre byggnader och med varenda tänkbar känsla fastnålad på kavajslaget för alla att se. En knapp halvtimme senare är albumet slut.

Joel Almes debutskiva skulle kunna vara inspelad för tjugo år sedan lika gärna som idag. Jag har inga problem alls med det, som skiva betraktad är A Master of Ceremonies en av de starkare hittills i år, oavsett vem som släpper den.

Det blir på det hela taget ganska tröttsamt.

Abrahamsson beskriver en värld där journalister (han beskriver journalister som en hopklumpad enhet, implicit antydande att de är likriktade där mer eller mindre allihop tycker precis likadant) hyllar ”det nya och det unga, en trend ska avlösa en annan”, och säger sig vara trött på att gamla modernistiska värden håller ett stenhårt grepp runt popmusiken och popkritiken idag, en analys som i sig känns precis lika trött som det han försöker att beskriva: han verkar mest av allt vilja att det är på det här sättet utan att reflektera över att vi som verkligen bryr oss om popmusikens utveckling struntar fullständigt i vad gamla normer sysslar med på sitt lilla djup i ankdammen.

Jojo, nu fick vi det sagt också.

Vad det handlar om är det här: konflikten mellan det gamla och det unga existerar givetvis fortfarande, men inte på det sättet det tidigare gjort. De gamla vill så innerligt gärna förstå, tolka och måla upp en form av populärkulturell analys där man kan se varje ny artists plats och sedan tryggt ställa dem där. De unga skiter däremot fullständigt i det. Alltihop. Nästa generation seriösa musiklyssnare har aldrig förstått vad det innebär att vara femton år i en småstad där enda utbudet av skivor är de tolv album som bokhandeln köpt in och ställt i en hylla på disken, istället upplever de allt precis när det händer: oredigerat, analysfritt och direkt, som gratis kokain på en spegel. Att i det läget som Abrahamsson prata om modernism, det gamla och det nya, och akustiska motreaktioner är att agera ungefär som att absolut ingenting hänt sedan, säg, 2004?

Det viktigaste med Döda fallet är att skivan är betydligt sämre än Vapnets tidigare grejer. Verkligen betydligt sämre.

2006 års Jag vet hur man väntar är en av de bästa svenskspråkiga popskivor jag hört, och också Vapnets hittills starkaste stund; varje spår på skivan är en potentiell singel, gedigna hantverk där musiken skalas ner till att vara något så bedrägligt simpelt som silkeslena melodier. Det fanns säkert en kontextuell tanke med Vapnet redan då, men jag brydde mig inte om den: istället sträckspelade jag Thoméegränd så många gånger att cd-skivan bokstavligen gick sönder.

Alla andra lyssnade på Justice. Jag tjatade om Vapnet. De skrattade åt mig, trots att jag försökte hylla genialiteten i att göra ett välutmejslat album.

Döda fallet låter som det man kastade på replokalsgolvet för att det inte passade in på Jag vet hur man väntar, de där låtarna som var halvfärdiga, som inte hade melodierna eller refrängerna för att lyfta sig en nivå högre. Jag hade kunnat älska skivan Döda fallet och avskytt dess tillhörande analys, nu irriterar båda sakerna mig lika mycket och jag har ingen som helst aning vad jag ska ha Vapnet till längre.

Någonstans där började och slutade min syn på dagensskiva.com.

Jag läste aldrig sidans recensioner eller nyheter, jag minns bara forumet som aggressivt i stort sett dagligen i fjorton månader attackerade min förra hemsida, shaktar.nu. En gång blev jag mordhotad. Jag har ingen aning om ifall de som attackerade verkligen tankade porr eller inte, det var mest tacksamt att tänka sig att det var så. Klädstilen är jag däremot säker på; rättshaverister ser inga problem med Cheap Monday-jeans. Fakta.

Samtidigt är det viktigt att se något helt annat med dsc; forumet består också till stor del av musikälskare, och sidan är en genuin plattform för en intresserad publik, en sida som också ger sig på försöket att initierat, brett och kontinuerligt skriva om musik, givetvis med blandat resultat, men fortfarande med en grundambition att erbjuda något mer än bara en slött formulerad blogg.

När Kal Ström bjöd mig på lunch och frågade om jag ville börja skriva här hade jag två alternativ: Att (som jag för några år sedan gjorde i en mejlbeef mellan honom och mig) skratta sidan och dess mindre nogräknade rättshaverister i forumet i ansiktet, eller att faktiskt se den fina möjligheten att få skriva om musik för en initierad publik. Eftersom det i måndags kom upp en text jag skrivit om Marit Bergman antar jag att valet blev det sistnämnda.

Hela min skivsamling bor i papperskassar på vinden i väntan på att min vän Marlene ska göra som hon lovat och köpa den för några tusenlappar. Ny musik under 2007 var bland det tråkigaste jag visste, och en av de roligare seriestrippar jag på senare tid fått återberättad för mig handlar om hur en kille promotar sin klubb genom att berätta om allt som ska hända på den, men när han får frågan ”jaha, vem spelar skivor, då?” svarar han att det väl inte spelar någon roll.

Sättet musik sprids eller konsumeras på har aldrig varit mer förvirrande och ointressant än vad det är nu. Att skriva om musik känns om möjligt ännu fånigare, särskilt eftersom att alla redan gör det på sitt eget sätt och att ingen egentligen bryr sig vad någon annan kan tänka sig ha för åsikt om blogghouse och mixtejper. Det logiska vore, som en vän påpekade, att vi helt enkelt struntade att skriva om musik i ett helt år bara för att se var vi hamnar.

Varför tackade jag nu ändå ja till att skriva på dsc? Jag antar att det hela kommer ner till det mycket enkla och konkreta faktum att sidan blir mycket bättre ifall jag är med på den. Jag är aldrig ironisk, lika bra att vara ärlig på en gång.

Jag är fullt medveten om att det här tidevarvet i sak pågått ganska länge, men det är först senaste halvåret det börjat att hända saker på allvar: Radioheads ”betala hur mycket du vill”-princip för nedladdningen av deras senaste album, det än så länge mest förvirrande hemsidekonceptet The Swedish Model och ämnet för den här recensionen – Marit Bergmans prenumerationstjänst på hennes officiella hemsida – är alla tre exempel på kreativa tankeutbyten kring när och hur artisten ska släppa sin musik till dem som ska lyssna på den.

Prenumerationsprojektet Marit Bergman gjort är ambitiöst på så sätt att det faktiskt har utarbetat en princip för hur artisterna fortfarande ska kunna få ut pengar för det de gör, det är flexibelt på så sätt att pengarna också teoretiskt betalas av konsumenten innan musiken faktiskt spelas in, och det är anpassningsbart just för att det kan tilltala både mindre och större artister.

Man får dessutom exklusivt material som prenumerant! Som medlem är du med att tävla om fina priser! Likheterna mellan maritbergman.net och Kalle Anka & Co-klubben är slående. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

- Hur låter musiken, då?
- Ja, just ja, det också.

Marit Bergman har följt samma princip för att skriva och spela musik sedan 2002 när hon blev den svenska pressens DIY-darling genom att släppa sitt debutalbum på egna bolaget Sugartoy Recordings. Jag har gillat Marit ibland (då, framförallt), jag har fnissat ganska elakt vid upprepade tillfällen åt de som på allvar hävdade att Marit gjorde ”sin” Born to Run med uppföljaren; det enda hon gjort var egentligen att stjäla några Springsteenprinciper och sedan genomföra den kreativa processen en aning, ska vi säga, på sitt eget vis? Jag tyckte på riktigt att No Party var riktigt rar. Kompetent pop. Kompetent hit.

Först på Disco Belle exklusivt utlagda Out On the Piers är Marits svagaste förstasingel (vilket den inte är, men som första låt ut på hennes nya pryl känns det logiskt att ge den det epitetet) hittills. Just eftersom det inte är en hit känns det apa att lyssna på musik som handen på hjärtat inte utvecklats en centimeter sedan den första gången hördes för sex år sedan. Hela grejen med maritbergman.net hade ju varit trevligare ifall musiken utvecklats lika exemplariskt: Marits kreativitet och intelligenta förhållningssätt mot media är hennes styrka, men det är hennes musikaliska begränsningar som också syns tydligast när vi bryter loss inramningen. Bortser vi från hur Out On the Piers presenteras kan den inte skyla över det faktum att Marit Bergman mer och mer framstår som svensk pops motsvarighet till Colin Nutley.