Recension
- Viva la vida or death and all his friends (album, cd) Coldplay
- 2008
- Parlophone
Uppdaterar Sarajevo
Lyssna
Externa länkar
Etiketter
Det är inte utan ett visst mått av ironi som Chris Martin går ut i brittisk press och kallar skivbolag för antika, och att Coldplay som band gärna anammat fler distributionsprinciper liknande den de gjorde när de släppte första singeln från det här albumet fri att ladda hem. Coldplay har ett kontrakt på fem skivor. De kanske vill ta sig ur det, vad vet jag? Martins indignation är giftig, på ett sätt relevant, till viss del intressant och gör säkert Coldplay mer populära bland fans – sina egna såväl som fans av fri fildelning.
Mest av allt tycker jag ändå lite synd om deras skivbolag; när Coldplay slår på sin arbetsgivare gör de det för att plocka populistiska poäng. â€Flytta på er, Parlophone (och Capitol och EMI), jag är fucking Chris Martin och jag gör vad jag vill!â€. Jag anar ett snett, något överlägset leende när han säger det. Det förväntas väl av oss att anse Coldplays fria spridning av sin egen musik som en fräsch idé. Kanske pigg? Upplyftande? Jag väljer Parlophones (och Capitols och EMI:s) sida och känner mig som en pappa som tvingas stå ut med en förbannad son som vill flytta hemifrån bara för att han inte får en ny moped.
Självklart är de stora skivbolagen på många sätt antika. Däremot kan jag som motexempel tycka att Coldplay själva kunde regissera ett par gratisspelningar i nordvästra London för att ge något tillbaka till fansen? Struntar man i pengar kan man åtminstone strunta i sina egna och inte andras.
Frågan är bara hur mycket som faktiskt finns kvar av Coldplay efter att världen något noggrannare lyssnat till Viva la vida and death of all his friends: de beskriver själva de tre första skivorna som en trilogi de vill lämna, där en del i frigörelsen har varit att byta producent från Ken Nelson till Brian Eno. Resultatet är att de nu även musikaliskt (inte bara konceptmässigt) förflyttat sig från Radiohead (förslagsvis från eran någonstans mitt emellan Pablo honey och The Bends) till U2 (någon gång tidigt november 1995).
En hel del har tyvärr försvunnit på resan.
Framförallt låtarna. Melodierna. Refrängerna. Ganska viktiga delar när man tänker på det.
Allt annat finns där: Chris Martins exemplariska röst, gitarrerna, drivet och det påtagligt brittiska där de i exempelvis Viva la vida delar inspiration med Ed Harcourt, vilket är ett bra betyg. Men resterna av ett intensivt hamrande i replokalen, det där som tidigare varit så tilltalande i Coldplays musik, har effektivt filats ner av Enos produktion, som inte lyckas dölja att singeln Violet hill lika gärna kunde ha hamnat på Oasis fjärde skiva. Vilket är ett sämre betyg.
Genom att låta Brian Eno bygga ramverket för Coldplays hittills svagaste samling låtar är Viva la vida or death and all his friends den första logiska uppföljaren till Miss Sarajevo-singeln från Passengers Original soundtracks 1. Det är kanske inte just dåligt. Däremot väldigt antikt.
Publicerad: 2008-06-19 00:00 / Uppdaterad: 2008-06-19 09:59
34 kommentarer
(någon gång tidigt november 1995).. mhmm, mer exakt, tack.
#
En recension av Coldplays senaste och BRIAN ENO är det negativa? Mhm, dra den om rödluvan också!
#
Jag gillar skivan (mp3katalogen?), och då brukar jag annars ogilla Coldplay. Nya singeln Viva la vida är finfin.
#
F.ö. skriver Joakim Johansson överlägset bäst recensioner på dagensskiva (även om den här var en smula för ordinär). Känns fint med någon som inte följer samma formel som 90% av landets övriga recensenter tycks följa.
#
Ett sömnpiller.
#
Vad? Listan med 100 bästa soul-låtarna?
#
Coldplay är väl lika intressanta idag som att köpa en sån där ”heja Sverige” tröja som Stadium kommer att rea ut. Eller snarare ge dig om du köper ett par tubsockor.
#
Jag tar tillbaka det jag skrev i ett tidigare inlägg om att Isabelle skulle vara den enda riktigt vassa recensenten här på DS. ”Struntar man i pengar kan man åtminstone strunta i sina egna och inte andras” är t.ex. en riktigt pricksäker formulering!
#
Kan inte Gorillan ta sina dammiga 100-bästa listor och hoppa tillbaks till djungeln?
#
oz: hoho! (fast finns det ändå inte nåt slags skevt uppfriskande i det uppenbara (?) felslut som enobashing så här dan före midsommarafton innebär…)
#
enobashing känns lite fräschare än emobashing iaf.
#
joakim johansson = skinny teen
#
Intressant text men det känns lite fattigt att ägna 80% åt annat än själva skivan som faktiskt recenseras. Skriv en krönika om du bara vill skriva om bandet!
#
Bra skiva, säger jag.
#
Vad skönt Welander… vad är det här med att principsåga Coldplay? För så måste det vara, eller det känns så.
Fantastisk skiva!
”Framförallt låtarna. Melodierna. Refrängerna. Ganska viktiga delar när man tänker på det.” Obegripligt. Alltså, att man inte tycker den är jättebra är väl ok, men att säga att de tappat låtarna, melodierna och refrängerna känns… ja, lite pretto.
#
Precis, det är ju sååååå indie att dissa Coldplay. Jag kan erkänna att jag själv har varit sådan förut.
Nåja, har aldrig varit ett stort fan av Coldplay, tycker att musiken har varit bra men aningen repetitiv. Men den här skivan är ett lyft, verkligen. 7,5/10.
#
Gäspvärdig skiva…jag börjar tröttna på Chris.
#
Visst är det typiskt indie att dissa Coldplay. Man vad fan, skivan är ju skittrist, bandet sådära självupptaget skitnödigt rättrådiga som Bono. Vad kan man annat än tycka det är skit. Skit är skit även om det serveras på gyllene fat som nå sa. Att sen gå ut och bajsa på skivbolaget som gav en chansen att få göka med Gwyneth Paltrow är ju bara löjligt säkert en uträknad PR grej som Chris MArtin och skivbolagets VD garvar åt medan dom delar en lina kolombianskt marchpulver.
#
Pale Fountains!
#
Till recensenten: Om vi bortser från all allmän idioti du delar med dig av i recensionen så känner jag ändå att någon som ger denna skivan 4 av 10 inte ska skriva om musik.
#
Jag har bara hört singeln ”Violet Hill” än så länge. Den gjorde mig oerhört besviken och efter den här recensionen fruktar jag att resten av skivan är minst lika dålig:/
#
”när Coldplay slår på sin arbetsgivare gör de det för att plocka populistiska poäng”.
Åh fan. Hur vet du det?
#
Hmm … de kör ju just gratiskonserter. En i London, en i New York och en i Barcelona.
”As previously announced, Coldplay are playing two free shows in June, at London’s Brixton Academy on June 16 and at New York’s Madison Square Garden on June 23.”
”Coldplay’s anticipated free Barcelona concert will be held June 17 at the Espacio Movistar venue”
Research?
#
John -> miss av mig. Tar på mig den. Får väl retroaktivt skriva:
”Däremot kan jag som motexempel tycka att Coldplay kan nöja sig med sina självregisserade gratisspelningar för att ge något tillbaka till fansen”.
#
”Sarajevo” va precis rätt. Ett politiskt korrekt snyftande utan förankring. Tack..
#
Altså är det bara jag som tycker denna skiva är riktigt bra?
#
Jag tycker de är fantastiskt bra måste jag säga! klart de är populistiska det är ju alla som ”säljer sig” istället för att stå kvar hemma i replokalen o drömma om fina bilar och arena spelningar och luktar svett istället….eller?
#
Jävla pretto-typer är ni som skriver ner den här skivan. Och som skriver ner colplay överhuvudtaget. Loppet är kört för chris martin nu va? Det kommer inte spela någon roll om dom släpper ett mästerverk, ni kommer ÄNDÅ skriva ner det, och gämföra det med det universala mästerverket ”parachutes”. Den skivan var okej att tycka om, för då var det ingen jävel som visste vilka coldplay var, o då kunde alla pretto typer frossa i denna nya nya indiepärla. När bandet sen tar steget ut i stora världen är sågningen tydligen oundviklig. De får ett par radio hits och kommersiell framgång och då är det plötsligt adjöss för prettona. Att ge AROBTTH en sexa jämfört med debutens tia är HELT ologiskt. Den förstnämnda är eller är iaf mycket nära att vara på samma nivå som den sistnämnda, men eftersom musiken visar sig vara tillgänglig inte bara för prettotyperna utan även för den breda massan så måste rescensenterna sticka kniven i Chris o co för att berhålla sin status. VIVA LA VIDA verkar bli sågad för att coldplay försöker förnya sig, men den hade blivit lika sågad om de hade kört X&Y pt 2. Vad ska coldplay göra då, tycker ni? Spela in ett jävla countryblues album? Eller finns det ingen rädding för bandet, trots att de gör vacker musik?
#
Håller med johnny…
#
Jag har älskat många av Coldplays låtar och längtade efter att den här skulle komma ut. Men efter att ha lyssnat på låtarna kan jag bara säga att jag är djupt besviken…
#
Du har så rätt Johnny! Recensenter följer alltid detta mönster. Sånt som går hem hos kreti och pleti är ”by definition” skit. Nu kan det iofs vara en kass skiva. Har bara hört några spår ännu som verkar ok, men inte som Coldplays toppar hittills. Men ibland gömmer sig pärlorna på albumen snarare än på singlarna, vilket jag väl får hoppas på.
#
Det gäller att lyssna med hjärtat också. Inte bara öronen ;) Coldplay är fantastiska. Jag tycker inte en enda låt är dålig faktist. En kanske mindre bra än den andra men ingen som är rent dålig.
#
riktigt äckligt att ge denna skiva en fyra. jag förstår vad ni vill göra kanske nästa skiva.. too soon bitches. flera av låtarna är i klass med deras bästa låtar. lost, 42, viva la vida, cemeteries of london, death and all of his friends… life in technicolor!… strawberry swing.. geez. fan blir så jävla irriterad! INTE OKEJ. 7/10 vore rättvist och fortfarande lågt… violet hill däremot, det kan vara den sämsta låten på hela skivan. patetiskt! jag är inte ens ett fan av coldplay f.ö!
#
När mindre än hälften av en recension är ett omdöme på albumet och resten endast självgott historiebabbel så får det räcka. Vad du sen tycker om skivan är en annan fråga.
#
Kommentera eller pinga (trackback).