Det är omöjligt mig att inte fastna för Fatboy. Med reverb, steel guitar, vispar, ståbas och dramatiskt sträckta stämband gör de rockabillyn en tjänst. Du kanske redan har hört singeln ”This tear will never leave my eye”. En pulserande radiorockare som tydligt pekar ut vägen för resten av skivan. Rakt och enkelt manar rytmsektionen på […][...]

”Lämna hjärnan vid dörren. Blam! Pow! Smackadonk!” Det är en bra inledning på en recension av Caesars Palace-skivan ”Love For The Streets”, signerad Patrik Ekelöf. En inledning som passar lika bra på den här skivan. Cesar Vidal, Johan Elmros och Mattias Holmlund har kokat ihop en glädjesmittande samling låtar som är precis lika naiva, sprittande […][...]

Tänk om jag var Ola Andersson. Då skulle jag nog gilla den långa inledningen i ”Sphere”, som med sina experimenterande syntar från sjuttiotalet och ett taktfast techno-beat påminner mig om B. Fleischmanns ”Welcome Tourist”. Kanske skulle jag också uppskatta mötet mellan Kraftwerk-smattrande trummor och ylande gitarrer. Jag skulle nog namndroppa Arthur Russell också. Som Ola […][...]

Sexton sköna poplåtar. Två bröder. En bonusskiva med ytterligare tretton låtar. Du som köper den här skivan får valuta för pengarna. Kanske har du liksom jag aldrig hört talas om bröderna Faris och Salim Nourallah. Då får du dessutom något helt nytt att lyssna på. Den här skivan är en återutgivning, eller återlansering. Skivan gavs […][...]

Jag förstår inte hur två personer kan låta så mycket och så mäktigt. Jag har ännu svårare att förstå David Eugene Edwards kamp med sig själv och sin tro. Han låtarna som om det vore hans sista suck. Ibland ser jag bara hans ögonvitor och blir rädd. Men ändå förmedlar han någon sorts hopp i […][...]

Några saker är ofrånkomliga. Som att Till Lindemann inte sjunger bra, att Rammstein brötar sönder sina bästa låtar men trots detta bjuder på en sevärd konsert. Det börjar redan med råddarna. Att se bandets uniformerade hantlangare bygga om scenen och förbereda konserten är något av en njutning för ett ärrat konsertbesökaröga. Inga bockskägg, säckiga hantverkarshorts […][...]

Efter soloutflykter och remix-skiva kommer nu medlemmarna i Depeche Mode samlas i början av december tillsammans med Daniel Miller, Jonathan Kessler och Ben Hillier, enligt bandet officiella webbplats. Målet är att inspelningarna av en ny skiva ska starta tidigt nästa år.[...]

Just när jag trodde det var slut. Att allt var över. När en armé av ledsamma unga män med akustiska gitarrer och singer/songwriter-examen tjatat livslusten ur mina öron och gjort att mina ögon bara gråter till Cityakuten – då kommer någon som får mig att tänka om. På omslaget står han med akustisk gitarr och […][...]

Han tar knappast ut svängarna på ett yvigt sätt utan snarare förvaltar en tradition av atmosfäriskt popmusik som oftast rinner ut i huvudfåran där den blandas ut till tunn, smaklös soppa. Låtarna är stabila och svänger behagligt eftertänksamt. Texterna är personliga men ofarliga. Det är inte någon utmaning att lyssna på Charlie Mars. Han kräver […][...]

Var det en konsert eller kanske en föreställning? Show? Spelar ingen större roll, men första gången var fantastisk. På en konserthusscen såg jag Rikard Wolff sjunga sina egna versioner av franska chansoner på en Riksteaterturné jag tror gick under namnet ”Recital”. Förutom Wolff var det ett litet sällskap musiker på scen. Det öppnade dörrar för […][...]