Det handlar om stråkarna. Eller rättare sagt om hur Joash vid precis varje tillfälle lyckas använda dem på det allra mest effektiva sätt. Oftast som gråtmilt melankoliska stämningsförstärkare men andra gånger frenetiskt stacattotuggande eller bombastiska. Ständigt lika centrala och oumbärliga bidrar de till stor del till Don’t Fear It, Fight Its särprägel. För annars är […][...]

Det kan ju egentligen inte vara dåligt. Producenterna Katalyst (Ashley Anderson) och Steve Spacek med gemensam utgångspunkt i soul och funk med elektroniska förtecken beslutar sig för att för göra en skiva tillsammans. En skiva där deras passion för 1970-talets mest klassiska soul är i fokus. Space Invadas bjuder också precis som förväntat på en […][...]

Även om Janine Rostrons säregna blandning av skiftande personligheter, dunkla ljudbilder och experiment med musikaliska konventioner är hennes helt egen är det samtidigt inte svårt att förstå varför hon och syskonen Dreijer fungerade så väl i samarbetet med Tomorrow, In a Year. Samma mörkt elektroniska, förvrängda världar som The Knife och Fever Ray brukar besöka […][...]

Det är inte direkt musik för skogspromenader när Dominik Eulberg återigen ger oss Polaroidfoton av naturen i technoform även om Diorama åtminstone bitvis hamnar på rofyllda platser. Inspirationen är elva växter, djur och andra lokala naturfenomen och ett par av dem, som den vackert sakrala brutna psykedelian i Taeuschungs-Blume och Aeronaut förflyttar sig till soldisiga […][...]

De krossar oss i skidspåren och BNP, slår oss numer även i hockey och har en helt överlägsen bananpåläggskonsumtion. Att våra norska grannar dessutom smiskar upp oss rätt ordentligt i paradgrenen nudisco är knappast någon hemlighet men ibland dyker det upp en extra anledning att påminna om det. För trots remixerna är paketet i första […][...]

Det känns trist men det vore lögn att påstå att jag nuförtiden brukar känna riktig längtan efter ett skivsläpp på samma sätt som förr. Förväntningar och en viss spänning absolut, men inte den där riktigt intensiva längtan. Onekligen ett väldigt tråkigt faktum att erkänna. Men något av den där förlorade känslan väcktes så smått till […][...]

Efter en omgång med Beardymans debut är det inte alls otänkbart att det stiger små puffar av rök från örontrakten. För det är en veritabel kakofoni av ljud och oljud, lösryckta skits, glitchig elektronik, genrehoppande och givetvis frenetiskt beatboxande som Darren Foreman utsätter hörselorganen för. Efter ett flertal titlar i brittiska beatboxmästerskap och en av […][...]

Man ska som bekant inte egentligen bedöma en skiva efter omslaget men när They Are Among Us inleds med kitschdisco-dängan Runaway är det precis lika barnsligt naivt och pastellfärgat som omslagsbilden antyder. Även om det inte finns fler Duck Sauce-kloner, gör bland annat Sway-gästade I Just Wanna Rock You sitt bästa för att ändå försöka […][...]

Han nöter sig in, Sébastien Devaud. Ibland på det mest avskalade av vis med bara en rytm och puls som sakta bryter ner allt motstånd, andra gånger med ett betydligt större euforiskt grepp men med samma förmåga att etsa sig fast på det mest behagliga av sätt. Överhuvudtaget så är Impermanence en varsamt varierad technotripp […][...]

Att Beth Ditto är en karismatisk och högenergisk personlighet både på och vid sidan av scenen är ett välkänt faktum. Så även att hon besitter en enorm röst som med sin rivighet och blueston är ett av moderbandet Gossips tydligaste kännetecken. Med det sagt utfärdas härmed en varning till de som hoppas på mer av […][...]