Jag åkte till Hultsfred för första gången när jag var 15 år. Det hade tagit mig ett drygt år att tjata hål i öronen på mina föräldrar och efter en mycket slitsam höskörd då jag under två varma veckor slitit mig halvt fördärvad på diverse loft och åkrar tyckte mina föräldrar att en festivalbiljett kunde […][...]

Det är säkert en slump, men av någon anledning finns det ett ord som passar in på precis alla jag känner från Sundsvall och Östersund. Det handlar om en slags subtil humor, om något stillsamt underfundigt som hittas mellan raderna, ett sätt att betrakta världen; eftertänksamt, distanserat, med värme. Ordet är quirkyness och ja, jag […][...]

Nu har det börjat. Sommaren, ösregnen och det eviga festivalandet. Och i helgen är det dags,igen. I västmanländska skogarna utanför Sala går musikfestivalen Hej Babberiba av stapeln med artister som Hell On Wheels, Totalt jävla mörker, Elias And The Wizzkids, CDOASS, The Kid, Kalle J och cirka 40 andra akter. Biljetterna kostar 300 kronor och […][...]

Jag har velat skriva om den här skivan länge nu. Men jag har ett problem. Jag kommer bara drygt halvvägs igenom den. Och detta av en annan orsak än vad man spontant kan tro, en orsak som stavas ”In With The Arms”. Det handlar om det sjunde spåret på den i övrigt superfina ”Sologne”, ett […][...]

Lets face it. Det bästa med nittiotalsfenomenet Whale var aldrig Cia Bergs röst. I alla fall inte i mitt tycke. Det bästa med Whale var deras galna refränger, deras attityd och – här kommer klyshan – DIY-anda. Plus att titeln på deras andra skiva, ”All Disco Dance Must End In Broken Bones” är fantastisk, så […][...]

I egenskap av en av Sveriges bästa låtskrivare och textförfattare skulle Laaksos egen Markus Krunegård troligen generera ett visst mått av nyfikenhet vilket sidoprojekt han än tog sig för. Att vidare spela in en punkplatta på knappt tre veckor, involvera musiker ur andra erkända band som Doktor Kosmos, Monster och Fireside, och ge projektet det […][...]

Ni vet hur det kan vara. Med vissa skivor. Hur de, vare sig det var den ursprungliga tanken eller inte, blir hopplöst fastlåsta vid en särskild period, strängt ihopkopplade med ett minne, en resa, en känsla eller en årstid. Och hur man sedan aldrig kan lyssna på skivan igen utan att slås av minnena från […][...]

Nämen hej. Det är ju du. Tänk att vi skulle mötas igen. Det är väl, låt mig tänka nu, något år sedan sist? Eller ännu mer? Tiden flyter samman för dem som delat den länge. Du är dig lik, Morrissey. Lika stilig som sist, om inte ännu mer idag; du åldras med värdighet. Hur gammal […][...]

”But you're so young young young and I'm so young young young too So let's get beer and find something to do And when we're done done done and nothing else is that fun We'll go to sleep and I'll wake up next to you” För några veckor sedan flydde jag staden och allt jag […][...]

Men vafan. Den här kvällen som började så bra. Jag skulle ju leva på viljestyrkan ikväll. Stanna hemma när alla andra gick ut. Laga mat och gå ut med pappersinsamlingen som stått och väntat i månader. Ta ett bad och kolla på fredags-TV, säkert något med Anna Mannheimer eller Martin Timell. Och poppa popcorn. Det […][...]