Död, politik, religion… inga teman är för stora för Arcade Fire som byggde sin framgång på ett album vilket i stort sett handlade om begravningar. På uppföljaren faller allt på plats lika elegant som figursimmarnas konstruktioner i inlagan. För alla som älskade Funeral är det förstås lite ängsligt att vänta på Neon Bible. Det har […][...]

När Kylie Minogue annonserade att hon skulle fortsätta sin Greatest Hits-turné efter cancerbehandlingsavbrottet sålde biljetterna till de två första Wembley-spelningarna i början av januari 2007 slut på sex minuter. Det ledde till att två London-spelningar till stoppades in. Sedan ytterligare två. Det blev ett tjugotal konserter till i Storbritannien. Alla slutsålda. Det räcker egentligen så. […][...]

”The Breakthrough” från 2005 hade sina publikframgångar, vilket tydligen väckte profithunger. Så blev det alltså dags för en samlingsskiva. Fyra nya låtar tjänar som lockbete. Ett måste för dem som på bästa P. Diddy-vis skanderar att Mary J Blige är ”the queen of hip-hop soul” alltså. Meningen är att 15 års karriär, sju studioalbum och […][...]

Åh, dessa fantastiska Kanadensare som vet hur man angör en fantastisk tredje skiva. Hidden Cameras är äntligen tillbaka, ja äntligen. Det är tre år sedan ”The Smell Of Our Own” anlände och golvade ganska många och lämnade en del oberörda. Hur som helst hade ingen hört gaykristenfolkkyrkmusik förrut. 2004 års ”Mississauga Goddam” var minst lika […][...]

När den politiske industrijazz-rapparen blir gammal blir han… baktaktsproggare. Michael Franti inledde karriären i industrijazziga Beatnigs, fortsatte i Public Enemys kölvatten som en del av Disposable Heroes of Hiphoprisy och landade snart i politiska jazzfunk-combon Spearhead som han använt som plattform sedan dess. Han har sjungit ordet ”revolution” fler gånger än Dennis Lyxzén, så det […][...]

U2 är, tillsammans med The Smiths, det mest överskattade bandet på planeten. Därför åkte en varningsflagg upp när jag noterade att Fear Factory gjort en U2-cover på nya skivan ”Transgression”. Lyckligtvis for flaggan upp i onödan. Men covern är inte helt missvisande trots allt. Detta är ändå Fear Factorys rockplatta. I alla fall den mest […][...]

Kommer de bli större än U2? Kommer de bli störst i världen? Kan det vara tack vare Chris Martins fruga Gwyneth Paltrow som försäljningssiffrorna har ökat i USA? Coldplay har blivit ett fenomen, med mediedrev i samma storlek som vilken Big Brotherdokusåpa som helst. Tillräckligt med skivsläppsbevakning för att bli trött på det innan man […][...]

Jo, det är väl dags nu. Tioårsjubileum för den kanske största akten inom ”big dumb dance music”. Vi snackar beats, stora beats. Under nittiotalet lyckades Tom och Ed med konststycket att vara ”grejen” förvånansvärt länge. Och i likhet med exempelvis The Streets och Fatboy Slim lyckades de frälsa lärjungar från de mest skilda miljöer. Rockare […][...]

För alla klubbmusikskallar är Paul Oakenfold ett välkänt namn. Men även om du tycker att dansmusik är eländig dunka-dunka har du sannolikt hört hans arbeten. Du har kanske hört hans produktionsarbete på Happy Mondays Pills, Thrills & Bellyaches. Kanske när han remixade Skunk Anansie, The Cure, Massive Attack, U2, Madonna, New Order, Stone Roses, Rolling […][...]

MTV-galan har med åren kommit att bli en ”riktig” gala med allt vad det innebär av röda mattor, innantillupplästa ”skojiga” presentationer och minutiöst planerade framträdanden. Årets upplaga var inget undantag. Antingen var framträdandet överkoreograferat, eller så användes specialbyggd scendekor. Då var det skönt att se Jay-Z framföra sin Izzo (H.O.V.A.) för första gången. Han intog […][...]