Sevillabaserade Pony Bravo var under året som gick något av en ständig närvaro på den spanska indierockscenen. Det skrevs om dem överallt, de spelade överallt, och alla pratade om dem. Inom loppet av ungefär ett år släppte de två album. Un Gramo de Fe är det senare av dessa två. Under större delen av den […][...]

När den legendariska brasilianska tropicalia-trion Os Mutantes tar upp albumsådden efter drygt 30 år i träda vågar jag inte riktigt hoppas på musikalisk storskörd. Den ursprungliga trion Rita Lee Jones och bröderna Arnaldo Baptista och Sérgio Dias Baptistas musik har kramats ömt och hjärtligt av musiker, skivjägare och kritiker i åtminstone 20 år nu. Flaming […][...]

I The Life Aquatic satt han och spelade brasilianska tolkningar av David Bowie-klassiker någonstans i händelsernas utkant. Det var där jag först blev riktigt medveten om Seu Jorge, trots att jag redan sett honom som Knockout Ned i det sprakande kåkstadsporträttet Guds stad. Seu Jorge har själv beskrivit America Brasil o disco som en dansskiva. […][...]

Tredje och sista (?) delen i samarbetet mellan Alexandre Kassin, Moreno Veloso (jovisst är det Caetanos son) och Domenico Lancellotti där de turats om i bandledarrollen är mitt första möte med trions musik. Brasiliansk musik tydligt rotad i både den mjuka bossa- och den lite ruffigare tropicalia-traditionen. Ibland hämtar de stöd i den fina samtida […][...]

Jorge Ben Jor var en av de tongivande musikerna inom i utkanten av det som brukar kallas för tropicalia-rörelsen (fint tvivelaktigt illustrerad med en samling från Soul Jazz härom året). Jag kände honom också från utmärkta samlingen Música de futebol och festfixarlåten Taj Mahal (som märkligt nog inte finns med på någon av de båda […][...]

Näst efter fotbollen är Brasilien förmodligen mest känt för sin musik. Samba, bossanova, tropicalia och luftig house. Listan kan göras längre. Det finns sämre ställen än Brasilien att utgå ifrån när man skall sätta ihop ett soundtrack till fotbollens världsmästerskap. I Brasilien har fotboll och musik ofta gått hand i hand och många är de […][...]

Om man inte vet vilka Os Mutantes är behöver man inte skämmas. Bandet hade nämligen sin storhetstid mellan åren 1968-1972 för att sedan mer eller mindre falla i glömska. Om man dessutom lägger till att de är från Brasilien och sjunger det mesta av sitt material på portugisiska börjar man inse att det kanske inte […][...]