I The Life Aquatic satt han och spelade brasilianska tolkningar av David Bowie-klassiker någonstans i händelsernas utkant. Det var där jag först blev riktigt medveten om Seu Jorge, trots att jag redan sett honom som Knockout Ned i det sprakande kåkstadsporträttet Guds stad.

Seu Jorge har själv beskrivit America Brasil o disco som en dansskiva. Det finns väl egentligen inget att invända mot det. Det går utmärkta att trampa takten och svänga till musiken här. Han lutar sig tungt mot tropicalia-arvet och jag tänker också på Trio Mocotó ett par gånger.

Med en akustisk gitarr på magen styr han säkert musiken mot mål oavsett åt vilket håll den är på väg att kantra. Det svänger säkert från en lätt och funkig bas. Slagverken är många och tar gärna stort utrymme. Ibland hörs ett munspel fyllt av blues glida in i och ut ur låtarna. Någon gång ljuder något som skulle kunna vara en ukulele. Det är späckat sväng av finaste brasilianska märke.

Behagligt och småslarvigt gung med rötterna i både syd- och nordamerika. Tropicalia som krockar med blues och funk. Allt är inte dans på det uppenbara viset, ibland nöjer han sig med sång och gitarr men får det ändå att gunga. Perfekt för sommaren, men kanske något för få träffsäkra och klibbigt fästande melodier för att överleva en svensk höst.