Det var inte förrän på fjärde fullängdaren The Living and the Dead som Jolie Holland började se sig omkring. Hon lyfta blicken från gitarren, slutade sura och gjorde ett ganska lättillgängligt, men fortfarande mörkt, album. Jag vet inte varför jag var så lyrisk när det kom men nu i efterhand kan jag konstatera att jag […][...]

Isobel Campbell och Mark Lanegan är ett kontrasternas par. Screaming Trees-sångarens sandpappersröst är självklar i det bluesiga sammanhanget och Campbells väna stämma binder samman melodierna. Det är just bluesen som är utmärkande för Hawk, duons tredje fullängdare. Hawk ligger närmre söderns träskmarker än något Campbell och Lanegan tidigare gjort. Den hymlar inte heller med att […][...]

Annika Norlin, känd även som Hello Saferide och Säkert!, har blivit med blogg. På Waiting around to die, en hyllning till Townes van Zandt och också den första låten som avhandlades, skriver hon om poptexter av olika slag, såväl svenska som engelska. Intressant, kul och nördigt.[...]

Mission Hall Sessions har spelats in av Carl Granberg i Mission Hall Studio på den skånska landsbygden av och till under de senaste fyra åren. Granberg har fångat in ett knippe artister och låtit dem spela in ett par låtar var till samlingen. Projektet har handlat om att låta dem komma dit själva, något flera […][...]

I sista spåret på ”Darkness Keeps on Rising” sjunger inte Patrik Johansson Bay. Han berättar orden till ”Mother Died”, skrivna av Fredrik Balck, med sin mörka stämma så nära så att man blir stilla och inte förmår att röra sig. ”We were travelling north. I could tell by the way the moon was moving across […][...]

Jag lyssnar på Christian Kjellvander för första gången sedan ”Songs From a Two-Room Chapel” kom och något halvår efter det. ”Faya” dyker upp vid samma årstid som debutskivan gjorde, men tre år efteråt, med en tydlig pekpinne att ”nu går du inte ut mer i år, nu är det höst, regn, rusk och whisky i […][...]

Det finns en del givna regler för hur en samling bäst skall sammanställas. En samling av den typ som ”Hello Kids” är (alla låtar som inte fått plats på album) ska vara kronologisk. Det brukar vi väl vara överens om? Men jag vete tusan om det här inte är beviset för att det omvända egentligen […][...]