Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna. Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan (Eftersom jag tydligen hade lite svårt att räkna till tio förra veckan så flyttar jag över […][...]

Det är två saker som jag inte kan förstå med For Lack of a Better Name. Det ena är varför alltihop börjar med Jive Bunny & The Mastermixers. Det andra varför Joel Zimmerman släppt ifrån sig en så drygtrist skiva. Okej. Den första punkten är kanske inte helt sann, men Jive Bunny & The Mastermixers […][...]

Egentligen skulle den här recensionen ha handlat om Manuel Turs album 0201. Hela albumet. Ett album fyllt av snyggt sval house avsedd för cocktailhäng på vattenlägesuteserveringar ljumma sommarkvällar snarare än för svettigt pulserande och coloramaljusdränkta dansgolv. Någonstans där fanns väl problemet. Skrapet på ytan avslöjade att det under den snygga ytan inte fanns särskilt mycket […][...]

Rolling Stones på discohumör möter pastellskränig åttiotalspostpunk. Ungefär där har du franska Rinôçérôses senaste album. Som så många av sina landsmän de senaste åren har Rinôçérôse en förkärlek för den rockigare sidan av åttiotalets popdansmaskin. Det innebär att Futurinó, precis som gruppens tidigare album, både lider av ojämnhet och en slagsida åt rockhållet. Att Mark […][...]

Det är två saker som jag tänker på när jag lyssnar på Tiga Sontags album. Den ena är att det här är ett av de tillfällen då jag faktiskt önskar att jag hade läst lite intervjuer med artister om albumet (okej, det skulle jag väl fortfarande kunna göra innan jag skriver färdigt den här recensionen, […][...]

De gör det egentligen ganska enkelt för sig, den kanadensiska duon P-Thugg och Dave 1. Fancy Footwork är en näst intill identisk uppföljare till debuten She’s in Control med allt vad det innebär av tungt 80-talsosande synthfunk-pastischer som hämtar lika mycket inspiration från Minneapolis som från Italo Disco och framförs med vocodern i högsta hugg […][...]

I’m dreaming of better days in my life Don’t know how much more I can take of the pain and strife Will it ever end? Or is it a fantasy to think things someday will mend? But I just keep on hoping En blodpulserande bas, en taktfast rytm, en försynt väsande hi-hat, ett blygt klockspel, […][...]

Det här med bolagssamlingar kan väl diskuteras. Betala för reklam liksom. Samtidigt är det ett rätt skönt sätt att lära känna små etiketter som kanske inte når ut i radio eller TV. Små bolag som ofta har en konsekvent linje. Men ändå ett litet moraliskt problem. Fast mest för bolagen själva tror jag. Så här […][...]

Tiga är en av de stora stjärnorna i den elektroniska åttiotalsvåg som de senaste två åren svept över oss. Musiken som i allmänhet kallas electroclash, även om definitionen av just nämnda genre varierar rätt rejält beroende på vem man frågar. Förutom att ha remixat artister som Dannii Minogue, FC Kahuna och Felix Da Housecat har […][...]

Cd 1, spår 10: Tribal Drumz. Det är sällan ett bra tecken att hitta ordet ”tribal” på en housesamling. För mig brukar tribal house betyda att man plockat bort allt som ens avlägset skulle kunna räknas som en melodislinga och allt som ens avlägset skulle kunna räknas som en kul basgång. Istället satsar man på […][...]