För vad som är min sista recension för dagensskiva.com i sin nuvarande form väljer jag en skiva som släpptes för ganska precis trettio år sedan. Den tredje maj 1982 när Pornography släpptes, hade The Cure redan, i total enlighet med någon okänd form av logik, redan turnerat 14 datum (turnén döptes till 14 Explicit Moments) […][...]

2011. I en av dess variationer. 1. The Rapture – In the Grace of Your Love 2. Apparat – The Devil’s Walk 3. The Soft Moon – Total Decay EP 4. Jamie Woon – Mirrorwriting 5. The Horrors – Skying Så röstade jag i redaktionens varv i år. För ovanlighetens skull hade jag snarare än […][...]

14 400 stygn. Jag kan inte låta bli att tycka att det är något värmande med artister som fortfarande lägger manken till i skapandet av skivomslag i dessa digitala tidevarv. Kanske just därför. Men så finns det förstås ambitionsnivåer och ambitionsnivåer. När det blev dags för Jenn Mierau att knåpa ihop sitt första album blev […][...]

Luis Vasquez gjorde debut som The Soft Moon förra året. En debut som i retrospekt blåste de flesta andra samtida band med aspirationer på gotisk postpunk av brädet (så, då var g-ordet sagt). Vasquez försöker inte låta som Joy Division (tack snälla), eller spola tillbaka tiden till tidigt 80-tal med för mycket eyeliner, fascistflirtar eller […][...]

Samtidigt som Robert Smith och hans mannar förbereder sig för de återstående Reflections-konserterna, där de kommer att spela Three Imaginary Boys, Seventeen Seconds och Faith i följd och helhet (en gång i London, resterande spelningar äger rum i USA), så tillkännagör de också släppet av (ännu) en liveinspelning. Bestival Live, som släpps den 5:e december, […][...]

Att få musik att verkligen explodera är en svår konst. Ännu svårare är det att uppnå en explosion som är så välavvägd att låtkonstruktionen upprätthålls, att låten förblir en enhet. Det krävs att musikern är modig nog att pressa lyssnarens tålamod till bristningsgränsen, bygga upp så länge att vi nästan hunnit tappa hoppet om att […][...]

Uppenbarligen; tar man sitt namn från Fat Bob, så får man mer eller mindre skylla sig själv. Inte för att man nödvändigtvis jämför sig, utan för att man målar in sig i ett hörn. Med textreferenser om att hoppa (på) tåg gör man det ännu mer. Det skulle kunna vara ganska kört för The Exploding […][...]

Om jag blundar tillräckligt hårt så kanske det går. Kanske växlar det svarta i textur, kanske går det övergödda över i enbart lätt rundlagdhet. Kanske inte. Vi tar det rakt ut. Mitt problem med Introspective är Jerker Ersares röst. Att släppa lite på gasen och andas lite mer skulle förmodligen inte skada, eftersom han i […][...]

Hösten är här på allvar, och 2010 börjar så sakta lida mot sitt slut. Vi i redaktionen börjar uppförsbacken med att sammanfatta september månads bästa: Terrible Feelings (band) Skånepunk med en generös dos rock av medlemmar från bland andra Pretty Whores och Sista sekunden. Goda förutsättningar med andra ord och den självbetitlade demon lever upp […][...]

När pressreleasen trillade in i e-postlådan hoppades jag verkligen att det handlade om ett prematurt första april-skämt. Men nej då. Det visar sig att Di Leva menar allvar när han väljer att tolka ett dussin av 80-talets allra största hits så som han tror att de skulle låta om de släpptes idag. Något som i […][...]