Gästrecension

- Long Gone Since Last Summer (cd) Irene
- 2007
- Labrador/Border
På export
I Att ta sig ton: Om svensk musikexport 1974 – 1999 (Expertstudier i offentlig ekonomi, 1999), det kanske bäst genomarbetade svenska musikjournalistiska reportaget, gör företagsekonomen Kim Forss ett antal intressanta observationer om svenskt musikliv. En av rapportens huvudteser är att det svenska musikundret, från ABBA till Cardigans, i princip uppstått och vuxit fram utan stöd från det offentliga. Enligt Forss var det till stor del den marknadsmässiga friheten som skapade den svenska musikexporten.
Trots att snart tio år passerat sedan Forss rapport, och trots att musikindustrin under denna period genomgått sin kanske största strukturomvandling, så är merparten av hans iakttagelser fortfarande giltiga. Genom att verka på en trendkänslig och internationaliserad hemmamarknad har svenska band ständigt tvingats leverera alternativ som är fullt i klass med de anglosaxiska förlagorna – vilket i förlängningen resulterat i att de kunnat konkurrera på en internationell marknad.
För flitiga läsare av creddiga, amerikanska, wigger- och tweefanzinet Pitchforkmedia kommer ovanstående inte som någon överraskning. Samtliga Labrador-utgivningar, Irenes hemmahamn, brukar där reflexmässigt belönas med de högre valörerna. Och Irene är inget undantag. Första släppet från Long Gone Since Last Summer, singeln By Your Side, uppmärksammades direkt och fick, helt rättvist, beröm för bubblande blås, skira gitarrer och generös körsång. By Your Side är en klockren sensommarbagatell i samma anda som We’re From Barcelona. Trots nödrim och schlagermässig tonartshöjning gick det inte att värja sig.
I albumformat är Irene, som det heter i Göteborg, en helt annan pilsner. Deras svenska (västkust)tolkning av amerikansk (västkust)pop blir närmast klaustrofobisk, med Tobias Isakssons starkt begränsade röstregister som sänke. För att kompensera sången överarrangeras låtarna enligt mottot less is a bore och goda idéer, som Michael McDonalds-svängiga Little Lovin, förvandlas istället till trög gröt. Skivans instrumentering och körarrangemang verkar vara skapade för att understödja svaga sånginsatser och inte för att lyfta fram de små guldkorn till melodier som faktiskt finns gömda i produktionen.
I Back to Back, ett synnerligen oblygt handlån av U2:s With Or Without You, är det hammondorgeln som får hålla Isaksson i handen genom skivans kanske ärligaste textrader. Det är den typen av oinspirerade tilltag får Irene att framstå som ett dåligt hemvävt coveralternativ, snarare än ett internationellt konkurrenskraftigt popkollektiv.
Publicerad: 2007-09-29 00:00 / Uppdaterad: 2008-11-16 15:10
18 kommentarer
elegant recension
#
usel stilist och en ful trucker-hatt
#
har Petter vart i Amerikhatt?
#
http://www.y102country.com/Images/Kenny.png
#
journal är mormon, vilket förklarar bilden av honom från en saltöken i utah.
#
Joppe! Snyggt! Men varför rec. en skiva som är lika intressant Kronans formgivning?
Skriv mer.
#
Sämsta inledningen på en recension ever…
#
+2 för inledningen
+5 för Pitchfork-dissen
+3 för sista meningen
-1 för albumval
= 9/10
:D
#
Otroligt akademiskt sprak, gillade spraket mycket battre i forra recensionen. Dock misstanker jag att jag haller med valdigt mycket innehallsmassigt, kan dock inte veta sakert eftersom jag inte hort skivan.
#
Typiskt JoEPP att inte kunna låta bli att hylla marknadskrafterna ens i en recension.
Annars var den välskriven och bra.
#
Typiskt JoEPP att inte kunna låta bli att hylla liberalismen ens i en recension.
Annars säger jag som wars. Men blir inte Mary sur nu?
#
”Petter Persson är managementkonsult”
Usch.
#
Fast betget är ett par snäpp för högt – fick nästan tårar i ögonen när sångaren bräkte på falskt som fasen i nåt skit dom spelade på radion. Värdelös svensk duktighetspop för reklamfolk under snobbiga olivoljeprovningen.
#
Lyssnar just nu på Exhumed`s ”Slaughtercult”. Vågar du recca den Thomas, eller är du inte man nog för en gnutta gore?
#
Erik: Inga problem alls om den bara hade skickats hit, inget prioriterat eget köp. Är den bra?
#
Om man själv kan med att kalla sig för managementkonsult så måste man ju ha snäppet värre smak än föräldrarna som namngav en… Tintin-fantasteriet räcker bara till att rädda ryktet till en ganska liten del. (nä, jag orkade inte läsa recensionen, bildtexten var nog för stunden)
#
Bra och bra…Ville bara kolla om du var man nog.
#
”En av rapportens huvudteser är att det svenska musikundret, från ABBA till Cardigans, i princip uppstått och vuxit fram utan stöd från det offentliga.”
Tesen är felaktig. A-kassa någon?
#
Kommentera eller pinga (trackback).