Det var år 2000 och hela världen kollapsade inte i Y2K-buggen. Och det där mytiska millenniumskiftet resulterade naturligtvis i nästan ingenting alls. På dagensskiva.com började vi skriva musiknyheter i mars. Vi redesignade sajten (designen fick så småningom namnet den bruna sajten på ett icke smickrande sätt). Redan i mars diskuterade vi att införa kommentarer på […][...]

Egentligen ska det väl inte gå att fortsätta turnéra med en skiva som hunnit bli över tre år gammal, men Robyn visa ingen hänsyn till sådana invändningar. Lite ”nytt” har hon ändå med sig sen jag såg henne på Hultsfred den där sommaren för just tre år sedan. Hon öppnar med sin version av Cobrastyle […][...]

Inte ens hiphopen är lika beroende av den perfekta rytmen på samma sätt som raggan. Där hiphopen hittat sin väg till suburbia är raggan fortfarande lite för annorlunda för att hitta hela vägen till de amerikanska medelklassmiljonerna. Det spelar egentligen ingen roll att P. Diddy håller Elephant Man i handen, han är nog ändå lite […][...]

När hände det här? När blev jag så blasé att jag missar konsert efter konsert på grund av så enkla förutsättningar som lite öl, lite avstånd, lite slöhet? Har det alltid varit så? Jomenvisst har det väl det. Jag minns när jag missade Thåström. Jag var fortfarande tonåring då, och jag hade peppat ungefär tre […][...]

Helt oväntat får jag bevittna festivalens bästa spelning klockan nio framför Vintergatan. Patrik Arve, bröderna Åhlund är fantastiska på scen. De borde vara helt kalla. De är inte ens så här bra. Men för att de tror och tycker att de är det så är de också det. Teddybears Sthlms attityd är det som tar […][...]

Teddybears STHLM Vintergatan, kl 21:00 På förhand var det här den märkligaste bokningen i årets festivalprogram. Teddybears på största scenen sommaren 2006. Jag trodde att alla var skulle vara sjukt trötta på Patrik Arve och bröderna Åhlund. Att det skulle bli glest i publiken. Att ingen skulle bry sig. Gissa om jag är glad att […][...]

Under damernas fotbolls-EM blev någon stackare (från tv antar jag) uppringd och påhoppad av en av Stockholms gratistidningar. Anledningen var att de använde [den uppenbarligt sexistiska och förnedrande] ”Konichiwa Bitches” som vinjettmusik för mästerskapet, och reportern försökte få det till att det var kränkande för fotbollsdamerna. Det fantastiska var hur tv-killen lyckades vara så avslappnad […][...]

I teorin gillar jag fortfarande Blacknuss som fan. Ska jag vara ärlig är det inte längre sant. Sanningen är att de inte berört mig på riktigt sedan debuten 1994 när de fortfarande var mer än ett soloprojekt med gästspelare. Den tydliga knäcken kom när rytmsektionen Christian Falk (bas) och Martin Jonsson (trummor) spräcktes runt inspelningen […][...]

En snålblåsig pir i Göteborgs hamnområde har på något märkligt sätt blivit en festplats för rocktörstande (och senare på natten stelfrusna). Runt 6000 personer har samlats för att se och lyssna på några av landets största och bästa rockband (det måste inte vara en motsättning, störst och bäst). Trots lokala guider och chaufför anländer jag […][...]

Where the action is har hållit upp i några år, men nu är det dags igen med två datum på Sveriges väst- respektive östkust. Spelar gör The Hives, Broder Daniel, Sahara Hotnights, Teddybears Sthlm samt The Soundtrack Of Our Lives (de sistnämnda spelar endast i Göteborg). Den 21 augusti är turnépaketet i Göteborg, den 25 […][...]