Tänk er det allra bästa från Magnolia Electric Co. runt 2003. Mike Kapinus ökentorra blås, Jason Molinas klara sång och ett samspelt band. Låtar utan symmetri. Låtar som är lite överallt. Magnolia Electric Co. må ha varit Songs: Ohia vid tiden för spelningen som utgör live-albumet Trials & Errors men det var under namnet Magnolia […][...]

När Fading Trails släpptes 2006 tyckte jag att den var småtrevlig, kanske snudd på bra. Jag varken recenserade den eller lyssnade särskilt mycket på den men efter ett år eller två insåg jag att den ständigt hoppade ut ur skivhyllan och jag spelade den alltmer ofta. Så efter en kort bilsemester, där den mer eller […][...]

Tidiga Songs: Ohia är inte helt melodiösa. Det är ofta ganska mörkt, tungt och långsamt. Lite löst sammanhållet. Men under bandets levnadstid så stramas formen åt. Ljudbilden blir ljusare, gitarrerna elektifierade, sången mindre konstnärlig. Didn’t It Rain som var Songs: Ohias näst sista album känns som ett tidigt album. Eller som ett extranummer på en […][...]

Josephine bryter inget vinnande koncept. Ända sedan sista Songs: Ohia-plattan så har det varit Steve Albini som assisterat Jason Molina med band att åstadkomma den främsta gubbrocken i modern tid. Det är plufsiga gitarrer med knivskarp udd och en sparsamhet i sångarrangemang som de flesta i samma genre sällan klarar att hålla sig till. Josephine […][...]

Songs: Ohias sjunde och sista album markerar övergången till Magnolia Electric Co. som kom att släppa livealbumet Trials & Errors två år senare. Magnolia Electric Co. är väldigt lite Songs: Ohia. Namnet förekommer inte och rent musikaliskt så är Jason Molina någon annanstans på Magnolia Electric Co.. Han har gått vidare till ett mer Neil […][...]

Medvetet ändamål eller inte, We Know We Don’t Know bjuder på en nostalgitripp utan dess like. Gemene man skulle nämna Fireside anno 1995 som referensram, vilket i sig inte är fel. Quagmire blandar dock ytterligare influenser i smäldegeln där Drive Like Jehu är huvudsakliga ingrediensen och Steve Albinis ljudexcesser den slutliga kryddan, pricken över iet. […][...]

Pg.lost It’s Not Me, It’s You! Black Star Foundation/Musicspot Postrock med ett miljövänligt omslag. Officiell sajt, Myspace Alix G00d 1 TrebleLabel Records Italiensk rock. Har vissa berörningspunkter med stoner. Producerat av Steve Albini. Myspace Volbeat Guitar Gangsters & Cadillac Blood Mascot Records/Target Elvisfrilla och hårdrock räcker inte speciellt långt. Officiell sajt, Myspace Travis Ode to […][...]

På måndag släpps Scout Nibletts album This Fool Can Die Now. På skivan, som bland annat gästas av Bonnie ‘Prince’ Billy, har hon återigen arbetat tillsammans med Steve Albini. I december spelar hon i Sverige. 7 december – Malmö, Debaser Malmö 8 december – Göteborg, Sticky Fingers 9 december – Stockholm, Debaser Slussen Biljetter kan […][...]

Flogging Molly spelar irländsk folkmusik. En punkig variant av densamma. Dropkick Murphy's kanske någon tänker, men det finns inga drag av oi, bortsett från några utrop här och var, och Flogging Molly håller hårdare på sin irländska ådra än vad Dropkick Murphy's gör, rent musikaliskt. ”Swagger” är debutplattan som släpptes 2000 på Side One Dummy […][...]

Jag kände mig nästan lite skraj när jag höll Title TK i handen för första gången. Det var liksom overkligt. För det var ganska länge sedan jag slutade hoppas. Men så var den äntligen här, uppföljaren till Last Splash från 1993. Jag trodde aldrig den skulle komma ut, ens när jag fick tag på en […][...]