Action Bronson blev förra årets älskling för alla djupt troende hiphopanhängare. I de underjordiska kretsarna blev han en stjärna när han rappade sig genom sitt Queens i genuina musikvideos. Jag har inte lyssnat på hiphop sedan 1979. Jag brukar rangordna mina favoritrappare främst efter hur bra deras musik är, och om musiken faller men rapparen […][...]

Det är svårt med Styles P. Han är en fantastisk rappare, på min topp 5 varje gång, men ändå hoppas man inte på särskilt mycket när han släpper nya album. Det är som att han siktar för lågt, inte vågar ta för sig av den musik som ligger på det fina bordet. Styles P använder […][...]

Det här är en lista över 2010 års tjugofem bästa skivor. Jag har lyssnat som fan, så det här stämmer bra. 24 av 25 finns i Spotify, och allting rekommenderas givetvis varmt! Jag har dessutom satt ihop en Spotify-playlist (lyssnas bäst med shuffle på) med en låt (den bästa) från varje skiva ur min lista, […][...]

Om Statiks senaste album sa jag att det alltid blir bra när Termanology rappar över hans beats. När 100 Proof släpptes kändes Statiks sound urvattnat och oinspirerat, men att Term ändå fick det att leva är ett bevis på att de är starka tillsammans. 1982 är det smartaste de båda kunde göra. Statik Selektah och […][...]

November ser ut att bli en fullspäckad månad när det gäller skivsläppande. Dock ska man ha i åtanke att majoriteten av alla skivor skjuts upp oräkneliga gånger. En annan sak man ska ha i åtanke är dock att många av skivorna som nu har novemberdatum redan har blivit uppskjutna oräkneliga gånger, och någon gång måste […][...]

Det är över tjugofem rappare på det här albumet. Statik Selektah brukar inte ha problem med att få ihop något enhetligt trots att det är så många parter inblandade, det har han visat på sina två tidigare album. På nya skivan 100 Proof (The Hangover) går det dock lite knackigt. Statik Selektahs sound har både […][...]

Det här är ett mixtapealbum. Jag vet inte riktigt vad den ordentliga definitionen av det är, men jag gillar det här. Det här är låtar utan DJ-taggar, och låtar som inte är avklippta till hälften. Det är inte tråkiga freestyles på populära beats. Vad det är är en gedigen samling låtar av DJ Green Lantern […][...]

Det känns både förvånande men samtidigt ganska självklart att Reks inte slagit igenom stort, eller åtminstone bland hiphopare. För Reks har även denna gång det som krävs för mina finsmakaröron. Beats från bland annat en av 2000-talets bästa boom-bap-producenter, nämligen Statik Selektah. Grey Hairs var min favoritskiva från förra året med sina 20 spår som […][...]

Word…Life, O.C.s debutskiva tillhör en av mina absoluta favoritskivor från den glada 90-talet. Tyvärr har han gått samma väg som A.G. och övriga medlemmar i D.I.T.C. sedan dess. Från att ha varit det hetaste crewet där alla släppte helt otroliga skivor under några år har de nu blivit en ganska ointressant och ospännande sammanslutning där […][...]

Efter flera års väntan på Saigons debutalbum, The Greatest Story Never Told, fick han äntligen en riktig release i sin karriär när han gick in i studion för att spela in en låt med Statik Selektah. Studiosessionen eskalerade och på ett dygn var ett helt album skapat. All In A Day’s Work fick släppas utan […][...]