Recension
- Oasis (album, cd) O.C. & A.G.
- 2009
- Nature Sound/DITC Records
O.C. och A.G. förvånar inte med klassiskt sound
Lyssna
Etiketter
Word…Life, O.C.s debutskiva tillhör en av mina absoluta favoritskivor från den glada 90-talet. Tyvärr har han gått samma väg som A.G. och övriga medlemmar i D.I.T.C. sedan dess. Från att ha varit det hetaste crewet där alla släppte helt otroliga skivor under några år har de nu blivit en ganska ointressant och ospännande sammanslutning där förlusten av Big L som gängets bästa MC alltid varit påtaglig.
Oasis är vännerna O.C. och A.G.s första gemensamma sak tillsammans. Trots att man har Statik Selektah, Lord Finesse, Show och den relativt okända producenten E-Blaze bakom skivans ljudbild blir det aldrig bättre än bra.
Efter att ha lyssnat på skivan över 20 gånger har man svårt att bli berörd och den säger egentligen inte särskilt mycket, även om det såklart låter bra. Bäst blir det på glidarlåtar som Everyday Life och Reality Life samt den lite mer eftertänksamma Pain. Men i övrigt är skivan lite som den här recensionen. Snygg på ytan men ganska slätstruken, oinspirerad och tom på innehåll.
Publicerad: 2009-12-16 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-16 00:13
4 kommentarer
Självdistans i recensioner är alltid bra men är det ryggsäck eller inte?
#
hog: Det är klassisk New York-boom-bap, men välpolerat. Skulle inte säga att det är ryggsäck. Lyssna på Spotify och avgör själv.
#
Kanske lite väl grund recension?
Styrkan i skivan ligger i en enastående dynamik och kemi mellan OC och AG, liksom beats som förtjänst ackompanjerar deras textmässiga kvaliteter. Jag skulle snarare vilja påstå att det är en modern klassiker, där varje spår lyckas knyta an till nästa och penslar en innehållsrik och berättande helhet.
OC har släppt ett pärlband av helt fantastiska skivor, Buckwild har fullständigt blomstrat bakom producentspakarna de senaste åren och Showbiz & AG:s senaste släpp är mer eller mindre fläckfritt. Arvet efter DITC lever i allra högsta grad och musik är inte med nödvändighet dålig för att den inte tränger igenom kritikernas filter.
I ärlighetens namn känns det som om att du har snabblyssnat igenom skivan ett par gånger, spolat fram ett par gånger och skrivit recensionen mest för att få det överstökat. Spåret du refererar till heter ‘Reality Is’ och kan mycket väl innehålla några av de bästa textraderna det här årtiondet. Spår efter spår uppvisar både en lekfullhet och en ärlighet som saknas på lejonparten av dagens skivflora.
En bra hiphopskiva, enligt min mening, präglas av något mer än att enbart ”låta bra” vid lyssningen. Snarare ska den utmana och sporra lyssnaren till nyfikenhet. Oasis representerar den här tidens mognare, mer eftertänksamma, boom-bap och tjänar som exempel på att fantastiska MC:s mycket väl kan bli bättre över tid.
#
*förtjänstfullt ska det stå.
#
Kommentera eller pinga (trackback).