Efter att Isobel Campbell träffat Mark Lanegan i Glasgow, i samband med en Queens of the Stone Age-spelning, började hon genast skriva melodier för ett samarbete. Lanegan hade berättat hur mycket han tyckte om Campbells musik och Campbell såg ett givande samarbete framför sig. Låtmaterial bollades över Atlanten och till slut fanns material till ett […][...]

”Hey… are you OK?” Nej, faktiskt inte. Jag trodde jag hade somnat. Det är inte förrän nu, halvvägs in i albumet, som det börjar hända något. Det är inte förrän nu som musiken börjar jävlas lite. Göra väsen av sig. Inte bara flyta förbi. Det är först nu som några av de tretton musikerna börjar […][...]

Det finns allsköns kungligheter i musiken. Stora och små. Elvis och King Creosote. Han har ingen krona men väl en sunkig ylletröja. Hans kungarike heter Fife och hans slott Fence. King Creosote har spelat in över 20 skivor på en liten portastudio på en heltäckningsmatta. ”Musakal Boatrides” ar det första som släpps på ett större […][...]

Belle & Sebastian har alltid haft en liten speciell plats i min skivhylla. Ödmjuka skottar med, vad en kompis till mig kallade, gullig pop. Gullig till sin struktur, men hård som flinta till sitt innehåll. För även om Belle & Sebastian är följsam, ibland pompös, pop så har de en tung politisk vinkling i många […][...]

I informationsbladet som skivbolaget skickar ut med We are Science säger Dot Allison att hon med den här skivan velat återvända till sina musikaliska rötter. Man får också reda på att det i hennes fall betyder när hon i slutet av 80-talet började hänga på house-klubbar i Glasgow. Det märks onekligen. Feta mörka basgångar, taktfasta […][...]

”If you're feeling sinister” utgör Belle & Sebastians absoluta topp. Mästerverket. Innan dess hade man 1997 presterat ett magnifikt debutalbum i ”Tigermilk” och därefter tre starka fyrspårssinglar med titlarna ”Dog On Wheels”, ”Lazy Line Painter Jane” och ”3..6..9 Seconds Of Light”. Bäst av dessa tre var definitivt den sistnämnda med två riktiga guldklimpar i vackra […][...]