Tvärvägen Sånger från Tvärvägen Knoppar Henrik Öberg från Ironville och Amok. Subtil enmansorkester. Myspace Subhumans Death Was too Kind Alternative Tentacles/Sound Pollution Samling med ett par singlar, en ep och ytterligare nåt spår. Jonathan Ojeda Illusion Stonerude Records/Plugged Pop, soul och en massa r’n'b. Myspace Skumdum Vs. Hero of Our Time Two Sides of the […][...]

1994. Satanic Surfers, Millencolin och No Fun At All. Tre combos som skulle komma att bli förgrundsaktörer i en punkscen som sneglade över Atlanten där dinosaurier som Bad Religion och NOFX särskådades, en scen som fick den illasittande stämpeln skatepunk. Trions förstnämnda utvecklades mot den mer politiska banan fram till uppbrottet 2007, där det bl.a. […][...]

Festivalen West Coast Riot, som redan gått ut med att NOFX kommer att spela på festivalen, presenterade i dag nästa gigant inom punksvängen. Det är nämligen klart att veteranerna i Bad Religion kommer. Dessutom är även en trippel svenska namn klara, av vilka åtminstone två få räknas som veteraner de också: No Fun At All, […][...]

Bad Religion har nog följt mig hela mitt mer vuxna liv. 14 album har det blivit. Sättningarna har förändrats, men den alltmer desperata radikaliteten har bestått. Från ett punkband som var allmänt förbannat på allt blev Bad Religion ikoner för den som ville lyssna på svängig, poppig och politisk skatepunk. För hardcore vågar man väl […][...]

Solen värmer upp vårt köldpinade land. Hela tillvaron är smådammig till följd av allt grus som vräkts ut under den mörka delen av året för att undvika halka och frakturer som följd. Vi vrider fram klockan och våren gör sitt antåg. I morse visade väderleksrapporten en temperatur på 17 grader. En snabb blick ut genom […][...]

Första gången jag såg The Hives var på en utomhusscen i Stadsparken i Örebro. Om jag minns rätt hade de bara släppt en EP med vad som närmast var att betrakta som skatepunk. Inte särskilt bra sådan. Medlemmarna i bandet hade märkbart svårt att komma överens. Sångaren stod mest och tittade snett uppåt bakom ett […][...]

No Fun At All (nedan NFAA) har alltid spelat en speciell roll i mitt förhållande till den typen av snabb, melodiös (nästan trallvänlig) och välspelad skatepunk som bandet representerar. Åren i början av 1990-talet präglades av en slags öppen rasism som nästan blev rumsren hos folk genom Ny Demokrati och Ultima Thule. Luften hade blivit […][...]

Att storbolaget Sony väljer att släppa en samling nu när Bad Religion valt att återvända till moderetiketten Epitaph kommer inte som någon överraskning. Det är inte långt till tanken att Sony gör det för att krama lite fler ören ur den del av bandets katalog man har rättigheterna till. De passar dessutom på nu när […][...]

OK jag inleder med att säga: Unconsciously Confined är det bästa Satanic Surfers har gjort. Det är inga underutvecklade festprissar som stiger fram ur diset. Det är ett fullvuxet band som, trots moget vemod, presenterar verbala knytnävsslag med lekfullt lätta gitarrslingor. Jag minns Satanic Surfers som bandet med den sjungande trummisen (Rodrigo Alfaro), och med […][...]

När jag hörde No Fun At All för första gången tyckte jag det var hur tråkigt som helst Samma gamla skåpmat som alla svenska skatepunkband levererade. Som sagt No Straight Angels gjorde inget större intryck på mig. Jag sökte lyckan i amerikanska band istället. Trots min inställning (som inte hade någon som helst betydelse) kom […][...]