dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Venerea: One Louder
One Louder (CD) Venerea
2005
Bad Taste Records
7/10

Lika välkommen som våren

Lyssna

Sök efter skivan

Solen värmer upp vårt köldpinade land. Hela tillvaron är smådammig till följd av allt grus som vräkts ut under den mörka delen av året för att undvika halka och frakturer som följd. Vi vrider fram klockan och våren gör sitt antåg. I morse visade väderleksrapporten en temperatur på 17 grader. En snabb blick ut genom fönstret visar en klarblå himmel, åtminstone över Vasastan.

Vips ska klotgrillen fram. Min flickvän premiärgrillade i går, förvisso med mössa och vantar, men ändå. Likaledes kommer ynglingar farande på skateboards längs med gatorna. Samma sak som med grillentusiasterna: fortast möjligt åker brädan fram. Fullt förståeligt, så klart. Vintern erbjuder få möjligheter till både grillning och skateboardåkande, det duggar vad jag vet inte speciellt tätt med skatehallar och även om man harvat i en hall hela vintern så lockar väl gatorna mer med sina curbs.

Och det är någonstans där som jag tycker att skatepunken befinner sig när den är som bäst. I brottet mellan vinter och vår. I takt med hela världens suktande efter ljus, liv och rörelse passar rullbrädepunkens ivrighet perfekt. Rullbrädepunk som svenska Venerea.

”One Louder” följer i den tradition som jag sätter bredvid skivbolag som Epitaph och Burning Heart och band som Pennywise, NOFX och framför allt Bad Religion. Ett företrädesvis amerikanskt sound, mycket melodier och harmonier, med en stor dos fart och energi.

Venerea är på inget sätt nyskapande eller revolutionerande, utan följer en tradition efter rådande mall i stora drag. Melodier, pigga trummor och refränger med körer. Men där till exempel sentida Bad Religion ofta kan vara väl polerade sticker Venerea ut genom att vara skitiga. Skitigheten tilltalar, ger lite extra attityd, en frisk fläkt. Bäst är det när sångaren, vem av dem det nu är, tar i lite extra och mer skriker än sjunger. Melodierna och refrängerna är tydliga och känns snabbt bekanta. Redan efter första vändan med skivan trallar man med i medryckande refränger som ”Calling Card”, ”St Christopher” och ”Libertine”.

”One Louder” är lika välkommen som våren.

Tomas Lundström

Publicerad: 2005-04-10 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-19 18:30

Kategori: Lördag, Recension | Recension: #3191

2 kommentarer

sveriges genom tiderna sämsta trallpnuk band!

Medlem 2005-04-12 17:57
 

Haha, det här måste ju kollas upp. När skånejäveln blir så arg att han både särskriver och misslyckas med att få bokstäverna på rätt plats.

Medlem 2005-04-12 19:09
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig