Ungefär en av tusen så kallade tribute-skivor funkar i praktiken. De flesta faller på att nytolkningarna lägger sig så nära originalet att det mest känns som att lyssna på ett hyfsat coverband. Jag har aldrig fattat grejen med att tolka andras låtar så troget som möjligt. Men det är klart att Sveriges äldsta, nu aktiva, […][...]

”Du är så yeah, yeah och wow, wow”, eller nåt sjöng Martin Svensson och det var väl det sista man hörde av honom, om man bortser från att han blev dumpad av Dilba då, men så är det ju som så i Sverige, som Mats Olsson påpekat, att förr eller senare hamnar man alltid i […][...]

Förra året släpptes samlingen ”How We Rock” på Burning Heart. 18 låtar med några av de största som kan ringas in av genrenamn som motorrock, punkrock och garagerock. Självklart med en övervikt åt BHR:s egna artister, men också med The Hellacopters, Rocket from the Crypt, Sahara Hotnights och Danko Jones. Jag tänker på den samlingen […][...]

I pressbladet står det att 69-Hard lämnat rockabillyinfluenserna bakom sig på ”Blues from Hell”. Så det känns lite märkligt att öppningsspåret ”She's So Fine” är en hejdundrande ståbasfest och en av skivans bästa låtar. Även om det finns fler låtar som bär mer eller mindre tydliga spår av rockabillyn (”Baby Don't You Know” och ”Do […][...]

A knock on the door / Decleration of war / We're taking over with the sound of guitars (”Dirty Tricks”) Gör gärna det. Invadera mig. Där Randy är vill jag vara. När jag började lyssna på ”Welfare Problems” hade jag lite problem med hur de lät. Efter att ha lyssnat ”Human Atom-Bombs” tills fan tog […][...]

Första gången jag såg The Hives var på en utomhusscen i Stadsparken i Örebro. Om jag minns rätt hade de bara släppt en EP med vad som närmast var att betrakta som skatepunk. Inte särskilt bra sådan. Medlemmarna i bandet hade märkbart svårt att komma överens. Sångaren stod mest och tittade snett uppåt bakom ett […][...]

Mitt under pågående turné i Kanada går Randy in i en studio och river av tre låtar. Rakt av. Rätt på. Pang. I stundens hetta. Utan eftertanke. Tre punkrockstänkare som andas lite mer gata än sommar och sol. Lite mindre finlir. Minst lika mycket hjärta som vanligt. De tre nya låtarna – ”Cheater”, ”I Don’t […][...]

Ett fåtal sekunder efter det att P3 Rocks tekniker den 15 november i år tryckt igång låten ”Crossroads” hade jag rafsat ned en förtjust notering på ett tomt skräpkuvert. Snart nog började jag svettas som en skum bilhandlare som precis sålt sin sämsta bil dyrt. Empirin säger med andra ord att Zeke ska upplevas. Därmed […][...]

Randy har precis inlett en Sverigeturné som förband till Sahara Hotnights. En vecka in i turnén släpps en ny fyra spår lång CDEP. Två låtar från senaste skivan och två nyinspelade. Det ger mig en fin chans att be om ursäkt och rätta ett litet fel från tidigare i år. När jag recenserade ”The Human […][...]

Randy har bytt skepnad igen. Punk-Sveriges största kameleonter har flyttat till den naturliga hemvisten Burning Heart och ömsat skinn. När nio av tio skatepunkare bytt kostym, mognat eller börjat spela garagerock släpper Randy ifrån sig en skiva som inte kan beskrivas som något annat än punk. Rakt av punk. 17 låtar energistinn och tokglad punk. […][...]