2005 var året som på många sätt stängde ett långt kapitel i Chris Lowes och Neil Tennants liv. Det hade då gått 20 år sedan det stora genombrottet. 2005 slöts dessutom en cirkel i och med att Pet Shop Boys nådde en punkt som deras karriär så långt i princip nästan oundviklig stakat ut vägen […][...]

2005 var året som på många sätt stängde ett långt kapitel i Chris Lowes och Neil Tennants liv. Det hade då gått 20 år sedan det stora genombrottet. 2005 slöts dessutom en cirkel i och med att Pet Shop Boys nådde en punkt som deras karriär så långt i princip nästan oundviklig stakat ut vägen […][...]

En studsande electrosyntslinga. Ljudet av krossat glas. Välkommen till Fundamentalism. Man skulle kunna säga att det är fjärde gången gillt. Fjärde delen i den remixtrilogi som föddes 1986 i och med Disco. Ett antal aktuella Pet Shop Boys-låtar som stuvas om av några av de för tillfället hetaste remixarna. Skillnaden är förstås att det här […][...]

Ibland känns det nästan svårt att hitta texter om Pet Shop Boys skivor som inte handlar om gruppens ironiska texter. Det är också någonstans här som alla därpå följande analyser och reflektioner kollapsar. Pet Shop Boys ständiga ironiserande är ju den överlägset mest seglivade missuppfattningen i gruppens karriär. De få låtar i duons katalog som […][...]

Dagens recension består av två. Två recensioner av två skivor som har en nämnare som förenar dem mer än någon annan. The Light Bulb Project. Den ena skivan är Cat5:s debutalbum (recension här). Den andra är Pepperbox Hill. Båda skapade av artister sprungna ur The Light Bulb Project. Men även om Otur och Cat5 har […][...]

Beroende på vilket format av Madonnas andra singel från Confessions on a Dance Floor du köper kan du se fram emot remixade versioner av titelspåret från namn som Paul Oakenfold, Green Velvet och Lu Conten själv. Men dem får ni upptäckta på egen hand. Det här handlar om mötet mellan Madonna och Pet Shop Boys. […][...]

Jag fick aldrig tag i något ex av Monotoni #1. Den var slutsåld innan jag ens hann fatta vad som hände. När den här recensionen skrivs är Monotoni #2 också slut. Och ja, just därför den här texten kanske är lite onödig. Men de goda nyheterna är att du ändå kan få tag i eget […][...]

Jag erkänner att jag faktiskt bara tänkt lyssna igenom ”Seven Years 1998-2005″ lite snabbt. Konstatera att ”9 PM ('Till I Come)” är lika tråkig nu som när den kom. Skriva en sågning som rätt mycket skulle handla om tyskar, deras formgivningsestetik, deras förkärlek för världens sämsta musik och om deras ohälsosamma förhållande till David Hasselhoff. […][...]

Här skulle jag kunna ha skrivit alldeles för långt om all den fantastiska musik Tracey Thorn och Ben Watt skapat tillsammans under mer än 20 år. Eller de fantastiska röster båda två, i synnerhet Tracey, har. Eller hur Everything But the Girl är livräddare bara genom att finnas. Istället nöjer jag mig med att konstatera […][...]

Clouds drift away when they see you Rain wouldn’t dare to fall near you here Miracles happen when you’re around I princip sedan de släppte sin första singel 1984 har Pet Shop Boys setts som lite annorlunda. Nydanande estetiker eller för smarta för sitt eget bästa. Popsnickrare med absolut popgehör eller discofjolligt bögiga. En konstellation […][...]