Säg hardcore och de flesta som tänker på punk får snabbt en bild av omslaget till Minor Threats självbetitlade debut-ep blixtrande framför ögonen. På det klassiska omslaget sitter Ian MacKayes brorsa Alec med sitt rakade huvud uppgivet nerböjt mot sina knän och med ett par rejäla kängor på fötterna. Bilden har blivit en ikon för […][...]

”Minor Threat. Take one. Once again.” och i bakgrunden någon som uppmanar till att spela fortare. Det är orden som inleder och sätter tonen för den här knappt nio minuter och åtta låtar långa ep:n. Som ni förstår är det högt tempo och fullt ställ från första taktslaget. Minor Threat i sin linda i en […][...]

Få hardcorepunkare har varit lika inflytelserika och inspirerande för efterkommande akter i genren. På Minor Threat: Complete Discography är det väldigt tydligt. Kompromisslöst, skitargt och störigt bra. Ovan nämnda infallsvinklar i musiken gjorde Ian MacKaye, Jeff Nelson, Brian Baker, Lyle Preslar och sedermera Steve Hansgen till ledargestalter i ett amerikansk hardcorepunkklimat och det är inte […][...]

De var en lite annorlunda fågel när de började. Näsan var lite högre än deras omgivning. Från Boston, Harvard territory. De var bättre än alla andra, bättre än de där jävlarna som försökte vara intellektuella. The halls smell like piss The rooms are underlit Still it must be nice You’re such a perfect fit What’s […][...]

Mission of Burma från Boston, Massachusetts, bildades 1979 och sorteras oftast in i facket märkt postpunk. Gruppen bildades av Roger Miller (gitarr), Clint Conley (bas), Peter Prescott (trummor) och Martin Swope (ljud, effekter och rattande). Miller, Conley och Prescott delar på ansvaret för både sången och låtskrivandet. Bandets historia kan delas in i två distinkt […][...]

Redan i förordet till boken Our Band Could Be Your Life gör författaren Michael Azerrad klart att hans text inte kommer att handla lika mycket om musiken som om människorna som spelade in den. För mig blev det där lite av en utmaning och en gnista som tändes till en idé, borde inte någon (läs […][...]

Amerikanska punktrion Minutemen bildades i San Pedro, Kalifornien, 1980. Under större delen av sin verksamma period, 1980-1985, bestod bandet av samma tre medlemmar: gitarristen D. Boon, basisten Mike Watt och trummisen George Hurley. Hurley var sist in i gruppen och under några tidiga spelningar satt Frank Tonche på trumpallen. Boon, Watt och Hurley hade alla […][...]

Jag var naturligtvis inte alls med när The Minutemen fanns. När D. Boon dog i en bilolycka 1985 gick jag på lågstadiet och hade upptäckt amerikansk hårmetall, men jag var tusentals mil från att upptäcka hardcore från Kalifornien. Och ens om jag hade upptäckt det hade jag aldrig förstått något så stort som The Minutemen. […][...]

Minutemens debut-ep kommer alltid att ha en given plats i den amerikanska punkhistorien. Dels som startskottet för en av genrens blivande giganter, dels som den andra utgåvan på SST Records (Black Flags Greg Ginn och Chuck Dukowskis skivbolag). De sju låtarna springer förbi på 399 sekunder. Direkt från replokalen till mastertapen och vidare till tryckeriet. […][...]

Förbisedda och med andra mål i sikte gjorde sig Minutemen ett namn på hardcorescenen. Där många andra i scenen förlitade sig på aggression, kompromisslösa punkvidunder och tydlig ”vi mot dom”-känsla tänkte denna trio från San Pedro lite utanför boxen. Med lika delar Wire som The Stooges som jazzinfluenser hittade de sitt rätta jag i en […][...]