De var en lite annorlunda fågel när de började. Näsan var lite högre än deras omgivning. Från Boston, Harvard territory. De var bättre än alla andra, bättre än de där jävlarna som försökte vara intellektuella.

The halls smell like piss
The rooms are underlit
Still it must be nice
You’re such a perfect fit

What’s that I hear
The sound of marching feet
It has a strange allure
Has a strange allure

Academy Fight Song

Jag övertolkar helt säkert deras geografiska bakgrund, men det är svårt att låta bli. B-sidan på första singeln är Max Ernst döpt efter den surrealistiska dadaisten Max Ernst.

People did not like that man Max Ernst.
The Blessed Virgin Chastises the Infant Jesus.
He was so irrational Max Ernst.
Garden Airplane-Trap, Garden Airplane-Trap.

The pleasures of the sight
The pleasures of the flesh
The vanities of life
He loved them all.

Max Ernst

Det var ganska långt ifrån den punkrock som varit under årtiondet före. Ett medvetet, utstuderat, försök att distansera sig med sin första singel. Och låten avslutas med att hela bandet chantar dada om och om igen.

Men det är punkrock. Det hörs inte riktigt på deras inspelningar, särskilt inte nu efter så lång tid där vi hört så mycket annat. Men de parade det distanserade förhållande i sina texter med ohämmad volym på scenen. De spelade alltid för högt för att det skulle vara hälsosamt. Martin Swope spelade från mixerbordet med bandloopar och ljudmanipulationer. Smart och dumt konfrontativt på samma gång.

Jag har alltid tyckt det är lättare att hylla än älska Mission of Burma. Jag gillar dem mer på ett intellektuellt plan än vad jag gillar deras musik. Missförstå mig inte, deras första två singlar och ep:n Signals, Calls, and Marches är svinbra, men jag kommer ändå inte nära dem. Det är lite för svalt. Det är inte oengagerat, men de bjuder inte in. Och det kanske är därför de fortfarande håller också.

Det mesta från den tiden har försvunnit iväg i glömska, inte Mission of Burma. R.E.M. gjorde en cover på Academy Fight Song 1989. Moby på That’s When I Reach for My Revolver 1996. Oändliga band har sagt sig vara influerade av dem.

Jag hyllar dem, för att de gjorde så mycket så snabbt av så lite. Men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till att de återuppstod 20 år senare.