Paranoid efter för lite sömn ser jag mig ängsligt om när Svarte Greiners mörka toner dånar runt mig. Jag ser mörka skyar under mina trötta ögonlock och skuggor som sträcker sig efter mig. 2 minuter (The Boat Was My Friend). Det är varelser som rör sig runt omkring. Jag tror dom vill mig illa. En […][...]

Många har försökt innan norska Stonegard gav sig fan på det. Att blanda skriksång med vanlig sång, att varva stenhårt mangel med lugnare tongångar. Men få har lyckats gå balansgången så här bra. ”From Dusk till Doom” rivstartar med ett minst sagt grymt riff som följs av ett minst sagt rappt trumlir. Ni har min […][...]

Gorgoroth är ett ganska kontroversiellt gäng. Ett av de få banden som ännu klarar av att upprätthålla en bild av att vara såväl grim som true och necro. Från Norge så klart. Med ett antal fängelsedomar över sig, mer eller mindre rumsrena uttalanden och inte minst rabaldret för några år sedan i Polen i åtanke, […][...]

Krasst sett finns det två läger inom black metal. De gäng som spyr ut ilska, hat och allmän misantropi under primitiva former. En spontan, primal kraft där stämningarna är viktigare än taktbytena. Sen har vi det andra lägret, de som känns mer beräknande. Där det läggs mycket krut på att allt ska låta perfekt. Jämförelse: […][...]

Hur låter det egentligen om man korsar gammal punk med black metal och kastar in en aning Turbonegro i mixen? Casey Chaos, Samoth, Cosmocrator, Happy-Tom och Faust bestämde sig för att ta reda på det och resultatet blev Scum. Och ja, det låter precis som man kan förvänta sig. I Amerika verkar Norweigan Black Metal […][...]

Faktum: Genom att lyssna på ”Terrorist” får du ta del av när Nattefrost både pissar och spyr. Det, tillsammans med de två avslutande urflippade historierna till spår, gör att intrycket av skivan åker ner ett par snäpp. Trams är bara ledsamt, men jag antar att Nattefrost måste balla ur lite då och då. Hur skulle […][...]

In genom den öppna dörren på min lägenhet marscherar, inte går, Kal, Fifi och Hamberg. I led. Kal sträcker fram ”Party Animals”, säger till mig att sätta på låt nummer fyra och genast vet Peter att hans dagar som DJ är räknade. Åtminstone en stund framöver. Med varsin arm i luften skanderar de tre inmarscherande […][...]

Låten går runt, runt, runt. Suggestivt hypnotiserande cirklar den i rummet. Från början endast med sång och bas. Instrumenten faller in ett efter ett – några pianotoner, gnissel från en gitarr. Intensiteten ökas, allt skruvas upp mot crescendot. Det tar sex minuter. ”Slow Builder” heter låten och det är Madrugada som gör den. Men den […][...]

Likt den norska jazzen i stort rusar Jaga Jazzist genom jazzhistorien. Modet att försöka närs av en rädsla att stanna upp. Varje steg, från ”Jævla Jazzist Grete Stitz” till ”The Stix” har varit ett stort hopp framåt. Mot något. Men framför allt ifrån något. Där den starkaste känslan är att det inte längre är bra […][...]

Norska Trail of Tears befann sig tidigare inom goth-metallen, men har efter några år och ett sångarbyte blivit mer svårdefinierade. Catherine Paulsen är ute ur bandet och Kjetil Nordhus från Green Carnation är med på heltid, efter att ha gjort inhopp på de tre tidigare utgåvorna. ”Free Fall Into Fear” drar åt många olika håll. […][...]