Jag ska ärligt medge att jag blev en aning skeptisk när Cannibal Corpse aviserade att de skulle gå skilda vägar med gitarristen Jack Owen. Min första tanke var att det började knaka i leden. Och det vore väl inte så konstigt egentligen, bandet har hållit på i över 15 år och har oförtrutet manglat på. […][...]

En dag i det fria i goda vänners lag. Korvgrillning över öppen eld vid en eldstad längs med ån. Änder som skränar och närmar sig gång på gång. Pinnbröd, varmchoklad och en pepparkaka. Väl hemma har dagen tagit ut sin rätt och en stund under filten utsträckt på soffan. En vetekudde över axlarna och ”Once […][...]

Att metal tydligt har sin hemvist i en vit, kristen västvärld har varit en självklarhet länge. Det är där som just kristendomen fått flest kängor av diverse nit- och läderbeklädda män. Men om man drar resonemangen en aning längre borde kanske blicken lyftas en aning. Religion i allmänhet borde rent logiskt vara föremål för angrepp […][...]

Knappt hade man rest sig från käftsmällen från Niles senaste monument ”Annihilation of the Wicked” förrän Hate Eternals nya giv, den kaxigt namngivna ”I, Monarch” damp ner. Och ja, de lever upp till den titeln. Nile och Hate Eternal har en hel del gemensamt. Båda piskar höghastighetsdöds av hög kvalitet, där även de långsammare partierna […][...]

Efter introt sparkar ”Cast Down the Heretic” i gång i en jävulsk hastighet. Ett break med påföljande slag på hi-haten där bandet hämtar fart igen. Välkomna Nile, säger jag. South Carolinaorkestern är tillbaka med ett nytt album, det första sedan 2002 års ”In Their Darkened Shrines”. På föregångaren togs de egyptiska elementen väldigt långt. Sedan […][...]

Behemoth lägger sannerligen inga fingrar emellan. Fortast, hårdast och ondast möjligt. Till en början framstår ”Demigod” bara som ett enda virrvarr av blastbeats, riff och break. Efter att ha vevat skivan några gånger klarnar det något. Det är ingen lättuggad anrättning de serverar, det är ett som är säkert. Extrem metal vill de benämna det […][...]

En central sak för identitet och samhörighet inom metalkulturen är tröjan. Ett metalfan har tröjor. Antingen det är en Sayyadinatröja med ett minimalt tryck bestående av loggan till höger på bröstet eller en långärmad Amon Amarth-tröja med vikingar på både bröst, rygg och ärmar. Gå på en konsert och de säljer tröjor. Bland annat. Bruce […][...]

Viktiga band: Deicide, Morbid Angel, Nile Florida har alltid förknippats med döden. Från de bingospelare som väntar ut tiden i luftkonditionerade gravkamrar till 90-talets första hälft, då brutal, nihilistisk musik blev synonymt med Scott Burns och Morrisound Studios. Floridadödsen är sinnesbilden av Death metal. Det betyder tvåtakt, gurglande sång och texter om att sparka Gud […][...]

Skivan tonar in… Rejält mangel, virvelvindar av blastbeats och tekniska break som får mig att tänka på Morbid Angel, men snarare i Nilehastighet. Relativt långa låtar med intrikat uppbyggnad och inte speciellt mycket till refränger att hänga upp det hela på. Där har ni Suffocations ”Souls to Deny”, deras sjätte platta och den första på […][...]