Historien om popmusikens två bästa band börjar samma år. 1981. Det var då som New Order hade plockat upp spillrorna efter Joy Division, tagit in Gillian Gilbert som ny medlem och gett ut sitt första album Movement. Ett drygt halvår senare sprang Neil Tennant och Chris Lowe på varandra i en musikinstrumnentaffär i London och […][...]

Den 4 maj i år är det 20 år sedan jag upplevde den fortfarande bästa konsert jag sett, med allt vad det innebär med 20 år av nostalgi mellan mig nu och då. Det var då Pet Shop Boys första världsturné nådde Stockholm. Att duon såhär 20 år senare ger oss The Most Incredible Thing […][...]

Det finns många sätt att snabbt få mig välvilligt inställd till ett album. Ett sätt är att låna Paul Shapiros flöjt från Frankie Knuckles och Eric Kuppers magiska The Whistle Song (en av de bästa låtar som spelats in). Ett annat sätt är att göra sin egen tolkning av Sterling Voids It’s Alright (också den […][...]

Efter att i snart två decennier ha förkroppsligat den brittiska popdandyn tog så Neil Hannon begreppet ytterligare ett steg förra året när han som ena halvan av duon The Duckworth Lewis Method släppte ett konceptalbum om en synnerligen ärkebrittisk företeelse med programförklaringen: A kaleidoscopic musical adventure through the beautiful and rather silly world of cricket. […][...]

Dagens recension kommer i två versioner, i valfrihetens namn. En kort och en lång. Det här är den långa och nördiga (extendedmixen) Till den korta recensionen (radiomixen) Den 28 juni förra året nådde Pet Shop Boys Pandemonium-turné Stockholm och Cirkus. Då hade min arbetsgivare bestämt att jag skulle befinna mig i en helt annan del […][...]

Snorbra. Dagens recension kommer i två versioner, i valfrihetens namn. En kort och en lång. Det här är den korta och koncisa (radiomixen) Till den långa och nördiga recensionen (extendedmixen)[...]

Det är som bekant jul om bara ett par veckor. Och i musikvärlden betyder jul förstås mer än något annat att det är dags att ta på sig stora tomteluvan och spela in nya versioner av gamla låtar. Inte sällan i versioner som ingen hade tittat åt två gånger om det inte hade varit för […][...]

Rolling Stones på discohumör möter pastellskränig åttiotalspostpunk. Ungefär där har du franska Rinôçérôses senaste album. Som så många av sina landsmän de senaste åren har Rinôçérôse en förkärlek för den rockigare sidan av åttiotalets popdansmaskin. Det innebär att Futurinó, precis som gruppens tidigare album, både lider av ojämnhet och en slagsida åt rockhållet. Att Mark […][...]

Dagens recension kommer i två versioner, i valfrihetens namn. En kort och en lång. Det här är den korta (den kommersiella versionen) Till den långa och nördiga recensionen (den limiterade utgåvan med extramaterial) 28 år som band. 23 år som skivsläppande artister. Tionde albumet. Det har runnit rätt mycket vatten under broarna. När Pet Shop […][...]

Dagens recension kommer i två versioner, i valfrihetens namn. En kort och en lång. Det här är den långa och nördiga (den limiterade utgåvan med extramaterial) Till den korta recensionen (kommersiella versionen) Det tar bara knappa tio sekunder in i Baby för att det inte ska råda något som helst tvivel om att upphovsmännen heter […][...]