Så behagligt det är med stadiga röster. Pålitliga röster som inte går av för hackor eller spricker när de rör sig utefter skalan (tänk Amerie, tänk Ashanti). Trygga röster som inte behöver visksjunga blygt eller bäddas in i mängder av stämmor för att duga (tänk skandinaviskt). Sådana som inte är pip-wailande janusansikten (tänk Mariah Carey). […][...]

Nas senaste skiva skulle först heta Nigger. För starkt tyckte delar av Universal och återförsäljare som Walmart. Hur som helst fick skivan den något mindre skarpa titeln Untitled, men Nas har dock uttalat sig om att de som känner till skivan vet vad den ska heta. Däremot lät han sitt gratismixtape få namnet The Nigger […][...]

Jag kommer ihåg hur exalterad jag var när Nas släppte sin tredje skiva I Am. Inte nog med att jag tyckte omslaget var häftigt med Nas som faraon, man fick dessutom en stor poster tillsammans med skivan. Ett skivomslag som jag till och med målade av till mitt slutarbete på bildkursen i högstadiet. I Am […][...]

Nas andra skiva It Was Written trillade in på Billboards Top 200s första plats omgående när skivan släpptes sommaren 1996. Det var då och är fortfarande Nas största försäljningsframgång (tre miljoner exemplar). En framgång som han absolut gjort sig förtjänt av. För It Was Written är en suverän skiva när det gäller det mesta. Inte […][...]

Det är ytterst få som lyckats hålla sitt namn så högt skattat och sina nya skivor så omtalade som Nas. Men innan det är dags att lyssna in sig på Nasir Jones nionde kapitel är det dags att göra en musikalisk resa tillbaka till ett N.Y. State Of Mind anno 1994. När Nas släppte sin […][...]

Något av det bästa som hänt hiphopen sedan dess kreativitet låstes in av upphovsrättsadvokater någon gång på 90-talet är fildelning och digitala mixtaper. När pengar inte längre stod på spel släpptes alla hämningar. Musiken har befriats och just nu fullkomligen väller det ut intressanta omtolkningar av musikhistorien. När Brooklyns J. Period och Game Rebellion gör […][...]

Med skivor som Blueprint och Black Album i Armanikostymen blir kraven när Jay-Z släpper album alltid skyhöga, speciellt eftersom han har en hel del att bevisa efter fjolårets halvtrista Kingdom Come. Anledningen till det kan kanske ha att göra med att Shawn Carter redan som 37-åring hade uppnått det mesta man kan som rapartist. Han […][...]

När jag såg Nas i Paris för över två år sedan var förväntningarna inför showen skyhöga. När spelningen väl var över hade förväntningarna infriats med råge. Nasir Jones bjöd den gången på en 90 minuters kavalkad med gammalt och nytt material på en fullsatt och gräsdoftande arena med skrikande fransmän och fransyskor. Att få möjligheten […][...]

Ska jag vara ärlig hade jag gett upp hoppet om Nas. Men enträgna hyllningar i forumet och i kommentarer i kombination med en kollegas instämmande lovord fick mig att söka upp dubbeln från slutet av fjolåret. Och det är bara att stämma in. Nas har spelat in en riktigt grym skiva. Åtminstone om jag får […][...]

När Nicholas Ringskog Ferrada-Noli för ett par veckor sen frågade sig varför rappare inte får vara klyftiga satt jag som vanligt där som ett levande frågetecken och undrade vilka de här kvinnoförnedrande snubbarna som majorbolagen signar på löpande band, som säljer miljonupplagor och spelas på MTV och ZTV dagarna i ända, är. Jag lyssnar trots […][...]