Sjutummare från Black Juju brukar vanligtvis muntra upp den gråa vardagen rejält, så även denna gång. Östgötarna i Marvel är tillbaka med en ny EP, den skitsnygga fold-outsjuan ”Bedlam at the Embassy”, som är den tredje vinylbiten bandet ger ut. Likt föregångaren är även den här skivan försedd med samlarkort, men denna gången är det […][...]

Vad finns kvar att skriva om The Hellacopters? Det svenska band som under de senaste tio åren spelat in flest bra låtar (och förmodligen flest låtar över huvud taget). När nu andra omgången låtar som inte fått albumplats landat är det bara ännu en bekräftelse på att det aldrig är bortkastad tid att leta upp […][...]

Ni har envisats med att säga att den skitiga rocken är död. Att den är trött. Att ni hört allt förut. Att den rent av är den nya grungen. Jag förstår känslan. I år har rockpåsen mest fyllts med trötta upprepningar och band som försöker uppdatera sitt sound på samma framgångsrika vis som The Hellacopters […][...]

Jag vet. Det är egentligen inte tillåtet att gilla Kiss ”Symphony – Alive IV”. Knappt ens om du som jag lyssnat på bandet i över tjugo år. Det är ju samma gamla låtar en gång till. I måttligt nya kostymer. Men jag kan inte stå emot öppningen med ”Deuce”, ”Strutter” och ”Let Me Go Rock'n'Roll”. […][...]

Att Thin Lizzy, Kiss och Whitesnake hade sina respektive storhetstider under 1970-talet håller nog medlemmarna i The Peepshows med mig om. Bandet har på sina tidigare skivor larmat på i både punk- och hårdrockland. Den här gången har de lugnat ned sig en aning, men låter jämnare och svängigare än någonsin. ”Refuge for Degenerates” tog […][...]

Det är inte lätt att göra den här typen av rock i Sverige 2002. Särskilt när jag som recensent hellre jämför bandet med nutida svenska band än creddiga glamband från 1970-talet eller 1980-talets glammiga halvpudlar. Jag skulle kunna skriva något om att de har snott minst två Kiss-prylar rakt av, eller att de är stora […][...]

Ett fåtal sekunder efter det att P3 Rocks tekniker den 15 november i år tryckt igång låten ”Crossroads” hade jag rafsat ned en förtjust notering på ett tomt skräpkuvert. Snart nog började jag svettas som en skum bilhandlare som precis sålt sin sämsta bil dyrt. Empirin säger med andra ord att Zeke ska upplevas. Därmed […][...]

Det har blivit dags att återuppväcka en gammal klassiker. En skiva som hånades av en hel generation hårdrocksfans, som snabbt förpassades till konceptalbumens mörka hålor och som anses vara så pinsamt att det inte ens plockas fram på förfester som underhållning. Det är dags att gå igenom, avnjuta och hylla ”Music from the Elder” – […][...]

På the Peepshows album ”Mondo Deluxe” finns några återkommande inslag på mina bland-CD:s komponerande för fest eller bilkörning. ”Thy Will (Not Mine)” och ”City of the Damned” är två odödliga rocklåtar. På gränsen till odödlig är också bandets spelning på förra årets Hultsfredsfestival. Mitt i den iskalla natten mellan fredag och lördag gjorde the Peepshows […][...]

Norska Gluecifer spelar stökig hård rock n roll i ungefär samma skola som tex svenska The Hellacopters. Grunden i den tidig hårdrocken (Kiss) och Detroit-rocken (MC5) är tydlig, även om helheten är anpassad till samtiden. ”Tender is the Savage” är mitt första riktiga möte med dessa norrmän, trots att de släppt ett par fullängdare och […][...]