Det är bara att konstatera att heavy metal görs bäst av gubbar som var med när det begav sig. Se på Iron Maiden, se på Judas Priest och se på W.A.S.P. Kanske är det så att man måste ha varit med från början för att kunna göra det hela trovärdigt. De gamla banden, W.A.S.P inkluderade, […][...]

Om du kallar dig själv Kim Nekroman, spelar på en ståbas utformad som en likkista och dessutom sjunger att du blåser liv i ditt kärleksliv genom att köpa en gammal likbil av märket Cadillac eftersom din flickvän tänder på det – då väcker du genast mitt intresse. Har du dessutom en riktigt knasig rockfrisyr och […][...]

Det närmaste Green Sleeves har kommit ett officiellt skivsläpp tidigare är deras medverkan på samlingsskivan ”Rock -82″ tillsammans med ett flertal andra band från Vetlanda vid den tiden. Men det enda bestående intrycket från den skivan stod den vid den tidpunkten okända sångerskan i bandet Jupiters Kratrar, Lena Philipsson, i princip för. För Green Sleeves […][...]

1999 var senaste gången jag besökte Sweden Rock Festival. Att det tagit sex år att komma dit igen har inget med att jag inte har velat ta mig dit. Inte alls. Snarare tvärtom. Däremot har det antingen inte passat rent tidsmässigt, eller så har det varit så att jag inte har haft någon att åka […][...]

De vet ju så väl vilka knappar de ska trycka på. Och efter senaste veckornas nostalgitripp i form av P3 Live-framträdande och Sverigespelningar, som jag givetvis missade, är nostalginerven hos mig lika spänd som hanen på en älgstudsare i början av oktober. Intonande inledningen på ”Judas is Rising”, följt av ett skrik från den legendariske […][...]

Hammerfall ska bli STORA nu. Spelningen i Scandinavium på valborgsmässoafton är definitivt en av deras större, i alla fall på våra breddgrader. Senast spelade de på Lisebergshallen, en markant skillnad. Hammerfalls saga har kantats av framgång. Skivorna ”Glory to the Brave” ”Legacy of Kings”, ”Renegade” och ”Crimson Thunder” har allihop stärkt gruppens popularitet. Så mycket […][...]

Generaliseringar kring hårdrockares fanatism ”Åh, så lyckliga vi är, vi ortodoxa, och så härlig vår tro är, långt härligare än alla andra”. - Grigorij Rasputin, ”Mina tankar och funderingar”, 1916 Först måste vi etablera en regel: Alla någorlunda musikintresserade personer är obändligt trångsynta när det gäller sitt eget musikaliska gebit. Det är empiriskt. Det är […][...]

Tre saker bör finnas i närminnet de närmaste minuterna. För det första så var jag en av de där nördarna som The Donnas bara älskar att sabla ned. Vareviga text handlar om de coola killarna (som i och för sig hela tiden tas ned på jorden av tuffa brudar), festerna och den så rockiga livsstilen. […][...]

Hårt rockande Wolf från Örebro fortsätter köra på med sin NWOBHM-inspirerade musik på denna uppföljare till uppmärksammade debuten som kom för två år sedan. Hårdrock som låter som engelsk hårdrock från tidigt åttiotal. Iron Maiden är ett band som nästan alltid figurerar i recensioner av Wolf. Judas Priest ett annat. Och visst är det så […][...]

Donna A, Donna C, Donna F och Donna R är tillbaka med ännu en charmig attack av frän attityd och koola gitarrer. Att ännu en gång dra upp parallellerna med Ramones och Runaways känns nästan påfrestande. Visst finns de där, likheterna. Visst doftar delar av musiken av nämnda kvartetter, men The Donnas rötter ligger lika […][...]