Istället för resumé; det var så här jag twittrade gårdagens konsertbesök. bob hund Det är en präktig mustasch han har Jonas Jonasson. bob hund i mitt hjärta. bob hund på Vintergatan i Arvika. http://yfrog.com/0x1wtj Nu är det väl revolution på gång? Herrejisses vad jag saknat bob hund. ”Jag är trött på melodier. Melodier är överskattat.” […][...]

Jag fick aldrig, eller tog aldrig, chansen att se bob hund live när de gjorde en omstart förra sommaren. Jag minns inte hur nära jag var, men borde ha ansträngt mig mer. För när bob hund som enda band vid sidan av huvudnumret spelar på Arvikafestivalens största scen gör de en efterlängtad återkomst i mitt […][...]

Det har varit löftet som Bob hund givit till sina vänner redan innan Thomas bröt foten efter att hoppat fem meter upp i luften. Från det där benbrottet tog sig bob hund bara högre och högre. Så långt att de slutade vara konsekventa med sina gemener. De var högt över världen som James Cagney och […][...]

Att ”Bonjour Baberiba Pt II” skulle vara en fantastisk låt förstod jag egentligen redan när jag läste titeln. Och vem kan egentligen stå emot en refräng som går ”Hey baberiba / She's in love with you”? Det skulle vara någon med ett hjärta av sten då. Om man sen som jag tycker att bob hund […][...]

Jag andades ut av lättnad när jag hatade den efter första genomlyssningen. Det ska vara så med FFP. Men jag vänder inte så fullständigt som jag ville det skulle göra när jag lyssnat mer, men tillräckligt mycket. Det är så kära återhöranden. Jenny Wilson tillfredställde mig redan i januari när hon gästade i den intrikata […][...]

Det är lika omöjligt att betygssätta den här skivan som det är att värdera bob hund som band. De som har hört bob hund tidigare och aldrig förstått dem kommer nog inte göra det nu heller. Även om de kanske borde. De som hängt med under hela eller delar av bob hunds livstid kan inte […][...]

Jag har ett ganska konstigt förhållande till ”There is hope”. När jag lyssnar går jag nämligen igenom skivan på jakt efter den där låten jag inte gillar. Jag brukar genast hoppa över första låten ”Ten pictures”, för den har jag älskat sen första gången jag hörde den. Går istället raskt på ”Heather”. Den har ju […][...]

”We have a right to be here” sjunger Jenny Wilson tungt till en studsande synth och ett jagande komp i refrängen på ”We are the people”. Låten handlar inte om FFPs rätt till en plats på den svenska musikscenen, men för mig är det svårt att inte tänka på att det är det hon proklamerar. […][...]