En original-tolva från 1982 innehållande Jackie Stoudemires Invisible Wind finns just nu till salu för i runda slängar 1200 dollar Det känns bra. Inte därför att jag nu slipper hosta upp en 7000 kronor för att äga den. Det känns bra för mitt discoego. Jag vet ärligt talat inte många timmar sjuttiotalsdisco jag hunnit med […][...]

En jazzsångerska till mamma och en Chet Baker-manager till pappa, uppvuxen i sextiotalets Greenwich Village, hängde med folk som Janis Joplin, Jimi Hendrix, Charlie Mingus och John Lennon. Det är lite svårt att inte sugas in i den musikaliska världen med den starten. Sedan dess har Danny Krivit varit en av de riktiga pionjärerna i […][...]

Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna. Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan Sebastian Davidson, Edwin & Ferdy The Zound of Muzik En titel säger ibland väldigt mycket om […][...]

Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna. Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan (Eftersom jag tydligen hade lite svårt att räkna till tio förra veckan så flyttar jag över […][...]

Vad gör man om man kört fast och inte vet vad man ska kalla sig själv när man ger ut musik? Man väljer enklaste möjliga väg. Åtminstone om man heter Dave Lee. På kontorsskrivbordet låg två skivor. En av Pal Joey och en av J. Walter Negro. Joey Negro var född. För 20 år sedan […][...]

[Den här recensionen ingår i Lilla Joey Negro-specialen] Att Dave Lee har låtit en stor del av hjärtat fyllas av sjuttiotalets och det tidiga åttiotalets disco är knappast någon hemlighet för den som hört något som han släppt producerat, remixat eller på annat sätt återanvänt och samlat ihop för en större publik. Joey Negro är […][...]

[Den här recensionen ingår i Lilla Joey Negro-specialen] När Dave Lee inte själv gör musik, eller stuvar om andras musik, gör han en minst lika stor kulturgärning genom att sätta samman sina för det mesta omistliga samlingar som gräver djupare i discohistorien än de flesta andra ens skulle drömma om. Bland de musikhistoriska återförpackningar som […][...]

[Den här recensionen ingår i Lilla Joey Negro-specialen] The Phuture Ain’t What It Used to Be börjar i Bubba Sparxxxx Deliverance-land. Det är förmodligen det mest förvånande med Joey Negros senaste alster. Lite mindre förvånande är att det tagit tio år för Akabu att släppa sitt debutalbum i denna singelfascinerade genre. Eller om man så […][...]

Egentligen är Horse Meat Disco så väldigt självklart. En bögklubb i Vauxhall, London, som spelar mestadels disco från det gyllene decenniet. Rätt ofta disco framgrävd ur de dammigaste av källarfyndskartonger. Det var ju, som bekant, på bögklubbarna det en gång startade. Det var inte bara startskottet för discon, utan för all klubbmusik som vi känner […][...]

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]