Med skivor som Blueprint och Black Album i Armanikostymen blir kraven när Jay-Z släpper album alltid skyhöga, speciellt eftersom han har en hel del att bevisa efter fjolårets halvtrista Kingdom Come. Anledningen till det kan kanske ha att göra med att Shawn Carter redan som 37-åring hade uppnått det mesta man kan som rapartist. Han […][...]

Medan femtiocentaren står och trampar i samma gamla försöker hans Chicago-rival utveckla och förnya sig, på både gott och ont. Med Stronger (som flera i redaktionen tillsammans med mig verkar uppskatta) försöker han sig på något nytt med en Daft Punk-sampling. En grupp som förövrigt verkar ha blivit något av en trend att sampla inom […][...]

Jag har alltid varit en ”sucker” för konceptplattor. Så bra då att T.I. ger det ett försök, tänkte jag först. Den här gången lider nämligen den 27-åriga Atlantarapparen Clifford Harris av personlighetsklyvning och utmanar sig själv genom sitt alterego T.I.P. Han fortsätter där smutsiga södern verkar stått och trampat ett tag, orkanen verkar ha övergått […][...]

Beyoncé Knowles – drottningen av dubbla budskap och asymmetriskt skurna kläder i metallic-färger – är tillbaka. Denna gång mer vuxen och independent woman än någonsin förr. Från inledande ”Deja Vu” med edsvurne kompanjonen Jay-Z och tio spår framåt bjuder bland andra The Neptunes, Swizz Beatz och Darkchild på förstklassig R&B. Och Beyoncé levererar. Ljuvligt är […][...]

Av alla de många recensioner jag läst av Mary J Bliges senaste album är det Jonna Sima som träffar bäst när hon skriver om olyckskorparna som kraxat att ”hon var bäst när hon var som olyckligast” (Stefan Thungren kraxar fortfarande i Svenska Dagbladet). Jag erkänner, jag har själv stått och vrålat den klagolåten. Förmodligen mer […][...]

Sedan Jigga tog över på Def Jam har han kontrakterat unga tjejer med en sådan frenesi att man börjar fundera över vad det där senaste bråket med R Kelly egentligen handlade om. Rihanna är sjutton år ung och ligger bakom en av årets mest envetna radioplågor ”Pon de Replay” (som i det energiska handklappet påminner […][...]

När Jay-Z skulle spela in ”Black Album” skrev ?uestlove ett förslag till hur han borde göra sin sista skiva. Håll dig kort var kärnan i rådet. Han ville få ett klassiskt hiphopalbum i retur. Ingen utfyllnad, bara dräpare. Så när det var dags att följa upp kaotiskt eklektiska ”Phrenology” tog han med sig sina egna […][...]

Att säga att förväntningar inte spelar in när man lyssnar igenom en ny skiva är förstås ren lögn. Det gäller i synnerhet de artister vi förväntar oss underverk av varje gång något nytt dyker upp. Missy Elliott är en sådan artist. Det är ju trots allt hon som på många sätt förkroppsligat Timbalands rymdfunk. Som […][...]

”Control”, ”Rhythm Nation 1814″, ”Janet.” och ”The Velvet Rope”. Det har varit på gång ett tag nu. Mer och mer sex. Mer och mer rakt på sak. Även om förra albumet kanske bröt mönstret en aning tog Janet igen det flera gånger om med sitt Superbowl-äventyr. Nu när det är dags för åttonde fullängdaren är […][...]

Det märks tydligt att detta, Black Album, är tänkt som det sista för jiggaman. Det märks ur flera aspekter. För det första kan man se det som en summering då Jay-Z använder sig av flertalet olika producenter han jobbat med genom åren och dels för att han i varje låt berättar en liten historia, ofta […][...]