Han heter Sindri Már Sigfússon. Han kallar sig Seabear när han spelar med sina vänner. Han kallar sig Sin Fang Bous när han spelar själv. Numera kallar han sig enbart Sin Fang när han spelar själv. När han kränger konst använder han sitt eget namn. Han pratar svenska. Han är överallt över nätet. Han är […][...]

Rödvinspimplande eurotrash fastnade i Reykjavik när Eyjafjallajökull small och stängde ner hela luftrummet. What to do, what to do?, tänkte mannen i linnekostymen. Mer vin förstås, för att sedan kyligt och lite distanserat betrakta kroggatan efter stängningsdags när det lokala klientelet raglar ut i den halvmörka natten. Kanske ligga runt lite. Men sen då? Kanske […][...]

Kiki Pau White Mountain Johanna/Border Finsk indierock. Myspace Hellsingland Underground Madness & Grace Killed By Records/Sound Pollution Rock och country med en gnutta gammal smuts under naglarna. Myspace Scott Morgan Scott Morgon Alive Natural Sound/Sound Pollution Lagom trygg rock och det utan att Nicke Andersson håller Scott i handen. Officiell sajt Árstíðir Árstíðir Adore Music/Border […][...]

I år blir Sindri Már Sigfússons år. We Built a Fire är redan en kioskvältare och soloprojektet Sin Fang Bous lurar med ny fullängdare runt hörnet. Väl medveten om tidigare succéer är We Built a Fire ett mer självsäkert och morskt album än de tidigare släppen. Fullängdsdebuten The Ghost That Carried Us Away hade vindlande, […][...]

Det var två år sedan Seabears The Ghost That Carried Us Away presenterade islänningen Sindri Már Sigfússon ordentligt för världen och gav oss din sötaste popen sedan Looper. Föregångaren Singing Arc EP, som innehöll hela nio låtar, var det ganska tyst om. Men eftersom Seabears framgång för två år sedan var ett faktum startade Sindri […][...]

Under devisen ”A fair play in music” lanseras idag isländska Gogoyoko, ett nytt socialt nätverk där huvudidén är att artister och skivbolag själva lägger ut sin musik för streamning, bestämmer ett lämpligt pris för den och har därmed total kontroll. Man skippar på så sätt branschens mellanhänder. Väl värt att nämna är att 10% av […][...]

Múm är ett kladdigt band. De slänger med färg och klistrar upp tygbitar i kollageteknik till något som ser både naivt och fint ut. Det låter väldigt mycket som omslaget till nya Sing Along to Songs You don’t Know. Ett naturfoto i bakgrund med ett inklippt broderat ljus ovanpå. Deras uttryck är nästan sakralt. Något […][...]

Det har möjligtvis någon inverkan. Faktumet att jag tittar ut över ett blåsigt sommarhav och att jag är extremt trött när jag lyssnar på Riseboy Sleeps. Det är inte ett ofördelaktigt tillstånd, att blinkande se ut över enorma mängder vatten samtidigt som öronen smeks av lugnande drömska toner, så lugnande att man nära vaggas till […][...]

Jag har semester och det skapar alltid konstiga reaktioner i mig. Jag brukar försöka att inte gå i invanda banor och lyssnar därför ganska lite på samma sätt jag brukar på semestern. Försöker låta bli att låta hörlurarna komma fram vid varje givet tillfälle. Istället låter jag musiken komma till mig som den vill. Sen […][...]

Sin Fang Bous är soloprojektet för Sindri Már Sigfússon, sångare och låtskrivare i Seabear. Clangour är det aviga syskonet till The Ghost That Carried Us Away. Med Seabear står Sindi Már Sigfússon för en snävare isländsk snällpop. Sin Fang Bous håller sig inte inom den ramen även om grunden i stort är densamma. På Clangour […][...]