Det har möjligtvis någon inverkan. Faktumet att jag tittar ut över ett blåsigt sommarhav och att jag är extremt trött när jag lyssnar på Riseboy Sleeps. Det är inte ett ofördelaktigt tillstånd, att blinkande se ut över enorma mängder vatten samtidigt som öronen smeks av lugnande drömska toner, så lugnande att man nära vaggas till sömns. Riceboy Sleeps skulle utan tvekan kunna skrivas ut som medicin för stressade affärsmän med sömnproblem eller vem som helst som behöver tagga ner ett par varv.

Riceboy Sleeps är Jónsi från Sigur Rós sidoprojekt med sin pojkvän Alex. De kan inte anklagas för att vara lata, förutom smäktande musik skapar de även gemensam konst som de ställer ut och de är båda certifierade råmatskockar och de delar gärna med sig av recept.

För att få det sagt, ja… det låter inte totalt främmande från Sigur Ros ljudlandskap. De lidande stråkarna är där med hjälp av Amiina, Jonsis ljuva ordlösa stämma, pianot, de oförklarbara ljuden. Istället för att vara bombastiska är de väldigt lågmälda, långa utdragna stycken, melodier som bara pågår men aldrig tappar spänningen. Det känns nästan lite utomjordiskt. Så bra är det. Musik som får en att somna, på det allra bästa sättet.