Recension
- Fordlândia (album, cd) Jóhann Jóhannsson
- 2008
- 4AD/Playground
Bokslut för framtiden som framtid
Jag har semester och det skapar alltid konstiga reaktioner i mig. Jag brukar försöka att inte gå i invanda banor och lyssnar därför ganska lite på samma sätt jag brukar på semestern. Försöker låta bli att låta hörlurarna komma fram vid varje givet tillfälle. Istället låter jag musiken komma till mig som den vill.
Sen är det en stor skillnad till: jag är utvilad.
De här två sakerna gör att jag går med tankarna vid sidan om musiken, men med musik i tankarna hela tiden. Minsta infall kan ge mig musik på hjärnan. En rad i en artikel, ett missljud i en köksmaskin, en dörr som slår igen och en fågel som skriker. Allt kan sätta igång musiken i mitt sinne. Och det slutar inte förrän det ersatts av något annat. Som om hjärnan sugs in med magnet till sin närmaste influens.
Jag går enbart på minsta motståndets lag och lyssnar efter det min hjärna verkar vilja lyssna på. Men några få skivor bryter igenom bruset och flyter upp till ytan, till synes utan yttre inverkan. Kanske är det sommaren själv som får mig att vilja höra det. En av de skivorna är Jóhann Jóhannssons Fordlândia.
—
Jóhann Jóhannsson kan vid en första lyssning knappast beskrivas som utveckling i musikvärlden. Han står snarare still och plockar upp det som är intill honom, drar från historien och sätter det i en modern skrud utan att det för den skull nödvändigtvis låter så i instrumenteringen. Det låter nordiskt och neoklassiskt, drömskt och majestätiskt, folktronica och berättande.
Tematiskt är det en fortsättning och mittendelen i en trilogi om teknik och utveckling. Den första delen, IBM 1401, A User’s Manual, har tagit sitt namn efter den första datorn som kom till hans hemland Island. En stordator som Jóhann Jóhannssons far arbetade med. Det var nostalgiskt och ekade av teknik.
Här på Fordlândia är det inte den tekniska utvecklingen så mycket som drömmar om civilisationens utveckling som är den tematiska mittpunkten. Det är en tro på utvecklingen som alltings lösning och ett teknokratisk utopi.
Fordlândia var staden Henry Ford byggde nära Santarém i Brasilien, i slutet av 1920-talet. Staden byggdes från intet för att säkerställa tillgången på gummi för Fords fabriker. Man byggde hus med vita staket och serverade hamburgare till arbetarna i en missriktad dröm om hur livet borde vara i ett samhälle. Det var bara det att man byggde på obördig mark och de fina husen man byggde till arbetarna var inte frivilliga utan tvingade bostäder om man ville arbeta på plantagen. Man satte levnadsregler för invånarna och styrde deras liv för att effektivisera produktionen, vilket naturligtvis fallerade totalt med upplopp och missväxt som resultat.
På Fordlândia hörs det här i hoppfulla inledningar som övergår vemodiga teman som går igen.
Han håller dåtidens framtid under lupp och förkastar den vemodigt. För även om utopin kanske var riktig är genomförandet inte eftersträvansvärt. Mänskligheten är alldeles för dåligt fungerande som maskindelar för det.
—
Jóhann Jóhannsson är obönhörligt tråkig när jag fått ut det jag vill av honom. Han passar verkligen bara när stämningen är rätt och tankarna linjerar med hans ton.
Nästa gång undrar jag vad jag hörde när jag lyssnade förra gången och får inte ut något alls av musiken. Då kryper den innanför skinnet så jag vill riva bort den i frustration. Som klibbiga lakan en sömnlös natt eller när myggorna kommer när du bara vill njuta av sommarkvällen.
—
Jóhann Jóhannssons musik är ofantligt vacker och vemodig i mina sommartankar. De driver långsamt och vaggar ett lugn och en förtröstan för att vi gått vidare. För även om temat mest berör utvecklingens misslyckanden så har tonerna ett hopp om fortsättningen. Vi längtar och drivs framåt, även om vi kommer misslyckas många gånger på vägen.
—
Trilogin som Fordlândia är en del av är ett bokslut för framtiden som framtid. Vi skriver 2009 nu och aldrig förr har ett decenniums slut känts så okontroversiellt. Vi har på många sätt givit upp drömmen om framtiden. Modernismen lovade oss, postmodernismen fick oss att tvivla och nu är vi mest i ett vakum efteråt. Det mest moderna vi har är tanken om att dela på allt och det är ju snarare ett steg långt bakåt till ett förmodernt samhälle.
Framtiden är inte längre något vi knappt ens strävar mot och inte ens barnen tror att vi kommer ha flygande bilar längre. Vi har förlorat våra drömmar.
—
Fan vad jag längtar efter framtiden.
Publicerad: 2009-07-21 00:00 / Uppdaterad: 2009-07-21 09:35
3 kommentarer
Inte lika bra som fantastiska ”IBM 1401, A User’s Manual” och kanske inte riktigt lika bra som ”Englabörn” och ”Virðulegu Forsetar” men som vanligt är det väldigt hög kvalitet. 8 är ett bra betyg. Kul att han äntligen uppmärksammas här!
#
Bra recension!
#
[...] Han anknyter återigen till temat där IBM 1401, a User’s Manual var den första delen och Fordlândia var den andra i en ännu oavslutad trilogi om världens före detta framtidsbilder. Vi pekar [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).