Det knappt jag fattar själv vad det är jag nu ska skriva. Men jag antar att det är lika bra att få det överstökat: Isis nya skiva ”In the Abscence of Truth” är inte ens i närheten av att närma sig starka ord som fantastisk eller magnifik. Snarare klassar den in sig som, tja, ganska […][...]

Generellt sett tycker jag oftast att postrock är ganska svårt att få grepp om eller sätta fingret på. Postrock är en väldigt abstrakt musikform som kräver sin tid för att man ska komma in i den och det handlar mer om fantastiska partier än ögonblick och hela låtar. Red Sparowes har dock lyckats med att […][...]

Pelican damp ner som en smärre överraskning med ”Australasia”. Instrumentala låtar som bar drag av postrock, men som fortfarande stadigt stod kvar i hårdrocken. Framför allt var det inte lika utsvävande utan mer direkt. De kunde smeka fram trevande toner, men även ta ett fast grepp om lyssnaren. ”The Fire in Our Throats Will Beckon […][...]

Converge är ett band som kommit in i mitt liv relativt sent, men som sannerligen kommer starkt på senare tid. ”You Fail Me” är en veritabel smocka i ångest-HC och nu med återutgåvan av första släppet i min ägo så klarnar det ännu mer. ”Petitioning the Empty Sky” är tre inspelningar mellan 1995 och 1997 […][...]

För ett kort ögonblick var jag på väg att avfärda finska Callisto som Isis-kloner och inget mer. Lyckligtvis släppte jag hanen och lät tiden gå. Callisto är nämligen väl värda sin egna plats på släktträdet någonstans kring Isis, Cult of Luna, Red Sparowes och Godspeed You! Black Emperor med flera. Även om likheterna är många […][...]

Red Sparowes är en avkomma till bland andra Isis och Neurosis. Ytterligare en kan man väl säga, de börjar ju bli några stycken nu. Vad vi har att göra med här är ett band som kikar både en och två gånger åt Godspeed You! Black Emperor och deras postrockskollegor. Red Sparowes bjuder på sju låtar […][...]

Undrar om Bodil Jönsson gillar Buried Inside? Ett möte dem emellan skulle vara gynnsamt för dem båda. Nu ska det nog mycket till för att Bodil Jönsson ska tycka om eller ens ha hört talas om Buried Inside och deras skiva ”Chronoclast”. Arty Relapsemangel är inte så vanligt förekommande i de breda folklagren. Skriksången som […][...]

När Mastodon spelade i London förra året avslutade de en fantastisk spelning med en cover på Thin Lizzys ”Emerald”. Kul av dem att hylla sina idoler och ge oss en bild av var de kommer från tyckte jag då. Föga anade jag att det i själva verket var en ledtråd till åt vilket håll de […][...]

Vet inte om det var i Close-Up jag läste om kopplingen mellan ”The Beyond” och ”Terminator”-filmerna, men fantastiskt träffande är den. Scenen i inledningen av någon av filmerna där en stridsvagn knastrar fram över en mängd skelett i ett nattsvart landskap är en bild jag får när jag lyssnar på ”The Beyond”. Stämningen är densamma. […][...]

Senaste Switchblade, likt föregångaren från 2001 obetitlad, har jag haft i min ägo ett tag nu. Av någon märklig anledning har den inte lyckats jobba sig från cd-hyllan till cd-växlaren. Trots att den är skitbra. Kanske var det årstiden som felade. Musik som Switchblades har jag ganska svårt för när solen skiner, fåglarna kvittrar och […][...]