Red Sparowes är en avkomma till bland andra Isis och Neurosis. Ytterligare en kan man väl säga, de börjar ju bli några stycken nu. Vad vi har att göra med här är ett band som kikar både en och två gånger åt Godspeed You! Black Emperor och deras postrockskollegor.

Red Sparowes bjuder på sju låtar med riktigt långa och rätt så pretentiösa låttitlar. Jag kommer inte ens att försöka lära mig namnen på en enda. De finns listade som bonusinfo för den intresserade.

Det slår mig att allting kretsar kring basen. Trummorna må tveka och gitarrerna må varken veta ut eller in i sin uppgivenhet, upprivenhet och förtvivlan, men i botten finns alltid den trygga och varsamma basen, som har rattats till att ge i från sig ett väldigt gemytligt och runt ljud.

Till skilllnad från en hel del annan postrock som jag har tagit del av söker inte Red Sparowes crescendon hela tiden. De finns här också, framför allt i den avslutande GY!BE-drömmen, men inte på så många ställen till. Däremot består låtarna av stämningsfulla partier och den råa och skramliga produktionen gynnar dessa stämningar.

Men istället för att bygga upp något mot ett crescendo slår de till utan förvarning. Låt två är ett utmärkt exempel på det och det är också skivans bästa spår. Arga, mullrande gitarrer bara dyker upp och var gång jag hör låten rycker jag till just där. En överraskning är annars femte låten, som bjuder på riktigt dansanta tongångar, givetvis styrda av en grym basgång.

Red Sparowes tillför inte så mycket nytt till en genre som redan upprepat sig både en och två gånger, men de behöver inte skämmas heller. Speciellt bra fungerar de i horisontellt läge med hörlurar. Som så mycket annan postrock.