För ett kort ögonblick var jag på väg att avfärda finska Callisto som Isis-kloner och inget mer. Lyckligtvis släppte jag hanen och lät tiden gå. Callisto är nämligen väl värda sin egna plats på släktträdet någonstans kring Isis, Cult of Luna, Red Sparowes och Godspeed You! Black Emperor med flera. Även om likheterna är många med ovan nämnda band.

Callisto följer i den tradition som frångår traditionella låtstrukturer. Några refränger att tala om finns inte på ”True Nature Unfolds”. Genomgående för skivan är att det är fullt av stämningar och är väldigt atmosfäriskt. Ackorden går i moll och stämningarna blir därefter. Markus Myllykangas gastar och skriker med den äran och skulle säkerligen inte göra bort sig inom death metal om han föredrog sådan musik.

Såväl tempo som takter och intensiteten varieras föredömligt. Ibland är det mörkt och tung som in inledande partiet på ”Mansonic”. Ibland är det drömskt som inledningen på ”Storm”, där en kvinnlig stämma dyker upp och får mig att tänka på Anneke van Giersbergen från The Gathering. Snyggt och stämningsfullt. På sina håll dyker det upp sorgsna stråkar och även en saxofon, som märkligt nog lyckas att inte kännas malplacerad.

”True Nature Unfolds” är en vacker skiva som står väl på egna ben. Och med tanke på att det är en debut är den en verklig överraskning. Callistos framtid ska bli spännande att följa.