Jag hittade till The Concretes någon gång under halvåret efter den där kalla kvällen i Hultsfred när Monster bestämde sig för att lägga ner. Jag dammsög under en lång period efter band där någon eller några av medlemmarna figurerade. Jag hittade trombonisten Viktor Brobacke i Chihuahua. Jag hittade saxofonisten Gustav Bendt i The Barbwires. Sångaren […][...]

Chan Marshall är förkrossande vacker i den senaste inkarnationen av Cat Power. Och då pratar jag inte någonting om utseende. Musiken på You are Free är ett skelett som bara får kött, kropp och hud i lyssnaren. Så tomt men ändå så fylligt. I inledande I Don't Blame You är det bara ett ensamt piano, […][...]

Det traditionella sättet att samla bonusspår och b-sidor är att lägga alla låtar i den ordning de släppts. Allt extramaterial som inte funnits på album i en rak följd. Så har inte The Charlatans gjort. Istället har de valt ut de låtar som i deras tycke är de bästa som i de flesta fall inte […][...]

Jag har missat Kevlar. Fram till nu. Dessa fyra herrar från Umeå presterar på The Great Collapse en blandning av oväsen och melodi som sköljer över lyssnaren med stor kraft. Denna kraft får mig att tro att de tio låtarna spelats in med ganska få tagningar. Det är en massiv och skoningslös ljudbild av emotionell […][...]

Med ”Ascend to the Stars” har Last Days of April tagit ett steg tillbaka från den mer storslagna Angel Youth. Bandet har tillsammans med Per Gunnerfeldt som även producerade föregångaren skalat bort mycket av de stora ljudbilder som fanns där. Stråkarna lyser med sin frånvaro och stämningen är inte lika melankolisk. Det finns fortfarande mer […][...]

Första gången jag lyssnade på 3.00 A.M. Serenades kändes det som om jag snart skulle börja gilla skivan. Det verkade som det fanns något där, något som letar sig in och tar mig på en resa när jag äntligen förstår. Men nu, några veckor och ett otal lyssningar senare har jag kommit fram till att […][...]

Det här bandet har krupit sig på mig. Jag har läst om dem lite här och lite där och när jag såg att de var med på en skiva till tidningen Rock Sound var jag tvungen att få höra dem. Bright Eyes fast punk var det några som hade sagt. Kul tänkte jag, det låter […][...]

Gitarrljud som om det kom från Albinis Electrical Audio Studios i Chicago. Fast trion kommer från Sverige och Pelle Gunnerfeldts Studio Gröndal i Stockholm. I en intervju på tjuvlyssna.com säger Gunnar Lindstedt att de ofta jämförs med Shellac för att folk inte hört mer slammer än Shellac. Sen kan man ju tycka att det också […][...]

David Fridlund och hans kompisar har på For All Happy Endings målat upp en något mörkare, mer frustrerad värld än vi har hört tidigare; ibland accentuerad av mer larm och oväsen. Samtidigt bjuder de på mer kusligt gladlynt svängjazz. Den rätt egna lågmälda melankolin som andra tycker är hämtad från den nya vågen av alternativcountry, […][...]

Något av det bästa med att skriva för dagensskiva.com är att det ger så mycket tillbaka. Ett av de tydligaste exemplen på det från senare tid är mitt inköp av Deerhoofs Holdypaws. Det började med en tråd på diskussionsforumet med rubriken Indie-math-rock framförd av mentalpatienter (Deerhoof). Sånt måste ju uppmuntras tänkte jag, så naturligtvis beställde […][...]