Jag hade precis förträngt hur mycket jag önskade mig en hel skiva med David & the Citizens. Nu kan jag knappt vänta till mars. Att jag börjar bli otålig igen beror inte egentligen på själva singeln Pink Evening (Send Me Off…). Det är snarare så att de två låtarna mest av allt får mig att […][...]

Åtta låtar från senaste skivorna ”Kid A” och ”Amnesiac”, plus tidigare outgivna ”True Love Waits”. Inspelade på turné i Oxford, Berlin, Oslo och Vaison La Romaine. Smakfullt sammanställda till ett live-dokument över ett av denna tids riktigt stora band. Det är min spontana sammanfattning av Radioheads ”I Might Be Wrong – Live Recordings”. Synd bara […][...]

Jag har alltid hållit The Charlatans som det bästa av banden som sprang ur Madchesteråren. Trots alla de motgångar som drabbat bandet har de enträget fortsatt, ständigt utforskandes ungefär samma grooviga brittiska popådra. De har alltid fyllt sin musik med en rejäl dos funk och soul. Hela tiden har de gått sin egen väg, med […][...]

– Man blev trött på att se bläckfiskar simma baklänges i slow-motion efter ett tag. Dessutom skulle jag vilja ha mer gitarr och sång i låtarna, säger ett av fansen som var mindre nöjt. Citatet kommer från vår nyhet om en 3D-förhandslyssning som arrangerades i en biograf förra året inför släppet av ”Kid A”. Någonting […][...]

Edson dyker upp som en solstråle i februarikylan och när denna recension publiceras har snön börjat smälta. Detta debutalbum är i mångt och mycket en sockersöt pophistoria som står på samma bokhylla som Belle & Sebastian, Beautiful South, Eskobar och tidiga Cardigans. Tillbakalutat, sprött och kryddat med snygga flöjt och wurlitzer-harmonier signerade Helena Söderman. Pelle […][...]

Det är inte lätt att vara bandet Radiohead. Inför släppet av ”OK Computer” läste jag en intervju med bandet i engelska magasinet Q, där de förutspådde att albumet skulle bli deras kommersiella självmord. De var inte tillfreds med den stjärnstatus de uppnått i och med ”The bends” utan verkade vilja bli av med en del […][...]

Kompromisslös, fabulös, imponerande, obegränsad och lovande ofullständig. Detta är ord som alla kan beskriva Radioheads musik. Kännetecknande för deras musik är att musiken kommer ifrån deras hjärtan och att de låter inte pengar och andras krav påverka musiken, som så många andra. Bandet består av Thom Yorke, Jonny Greenwood, Colin Greenwood, Ed O'Brien och Phil […][...]

Under sommaren brukar vi drabbas av en rad sommarplågor av det mer glättiga slaget. Denna sommar är dängorna nästan patetiska i sin tro på sol och värme. Då längtar man som mest efter en musik som kan fylla det strilande regnets tomrum. The Lucksmiths släppte sin EP ”Staring at the Sky” redan 1999 i hemlandet […][...]

När jag hör The Charlatans nya börjar jag fundera på varför min introduktion till deras musik var ”Between 10:th and 11:th” – av de flesta ansett som deras svagaste album. Jag gillade ju ”The Only One I Know” från debuten, ”Some Friendly”, så där jättemycket som man nog bara gör ibland. Jag funderar på om […][...]