Det traditionella sättet att samla bonusspår och b-sidor är att lägga alla låtar i den ordning de släppts. Allt extramaterial som inte funnits på album i en rak följd. Så har inte The Charlatans gjort. Istället har de valt ut de låtar som i deras tycke är de bästa som i de flesta fall inte hamnade på något av albumen.

Samlingen sträcker sig över åren på Beggar's Banquet, från 1990 till 1997. Från ”Some Friendly” till ”Tellin' Stories”.

Precis som jag verkar det som om bandet håller det självbetitlade albumet från 1995 som något av en favorit. Fem av sexton spår kommer från singlar knutna till ”The Charlatans”. Det står klart att de då var inne i någon sorts kreativ peak som i viss mån höll i sig över ”Tellin' Stories” och som sedan kom tillbaka med full kraft i och med första släppet för Universal, ”Us & Us Only”.

För det lilla fåtal svenskar som tagit The Charlatans själfyllda britpop till sina hjärtan är den här samlingen ett måste. Singelsläppen har sällan nått hit och därför bara funnits som löjligt dyra importskivor. Så samtidigt som jag gillar att bandet skurit i urvalet tycker jag att det är lite synd. Men, det är komplettisten i mig som talar.

Men sållningen har gjort ”Songs from the Other Side” till en ovanligt välsmakande och lättlyssnad samling b-sidor. Här finns inget bottenskrap. Inget som inte håller måttet. Inga halvfärdiga studioexperiment (en del helfärdiga experiment finns med, som ”Occupation H. Monster” till exempel).

Eftersom den enda singel jag har från den här perioden sedan tidigare är ”Can't Get Out of Bed” kan jag säga att de båda b-sidorna ”Out” och ”Withdrawn” inte hade platsat i det här sällskapet. Det gör att jag inte tror att jag missar något, förutom möjligen något från den där duell-EP:n med The Chemical Brothers som jag återigen måste ge mig ut på jakt efter.

Trots att det är ganska långt mellan tidiga låtar av tidstypiskt drömsk orgel- och gitarrpop till senare års mer själfyllda groove. Tidiga spår som ”Happen to Die” knyts ihop med senare verk som ”Green Flashing Eyes” av de instrumentallåtar som blivit något av bandets signum.

Att bandet överlevde organisten Rob Collins bortgång är imponerande. Hans spel var på många vis The Charlatans främsta kännetecken. På den här samlingen spelar han på alla låtar utom avslutande ”Clean Up Kid”, som är den första med ersättaren Tony Rogers bakom tangenterna.

Lite märklig blir det mot slutet av samlingen när både ”Two of Us” och ”Title Fight” plockas med trots att båda finns med på ”Tellin' Stories”. Där hade jag hellre sett att andra låtar fått chansen. Utmärkta ”Don't Need a Gun” antyder att det finns väl så starka spår att hämta.

Det är ändå randanmärkningar, det här är helt enkelt sexton bra låtar som med lätthet platsar i skivsamlingar som visar det minsta intresse för brittisk samtida musik.