Här och där skär det, ibland skramlar det till, ofta skakar det. Little Goes A Long Way är en spännande skiva, vinglandes kring i gränslandet mellan ryckig indie och mer tam folkpop. Inledande We Are All Different pockar direkt på uppmärksamhet med start-stopp-rytmer och hetsiga klaviatur. Kristoffer Ragnstam och hans Harbour Heads borde definitivt vara […][...]

Howler är ett nästan underårigt band från Minnesota som spelar rock. America Give Up är deras första album. En kort historia, komplett med mycket fuzz och en entonig too-cool-for-you-framtoning som minner om många andra amerikanska rockband, men som i press oftast hänvisats till Julian Casablancas och kompani, och deras respektive första album. Det är mycket […][...]

El Columpio Asesino (översättningen är så pueril att det gör lite ont i själen att skriva ut den) är för många årets album i den spanska pressen, som av skäl svåra att definiera, håller hårt i principen att separera årsbästalistorna i ”nacional” och ”internacional”. Möjligtvis på grund av att många spanska band fortfarande har svårt […][...]

Den här tiden får man mer än oftast äta upp sina egna ord. Ord i meningar som ”äh, årets flopp”, ”herregudåretsskivaaaaaahhh” och så vidare. För vän av ordning är det också ett problem att ha en skiva av den senare typen nära årsskiftet; bedömningen är inte särskilt jämn. Samma vän av ordning vill nu kanske […][...]

Jag gillar singeln Persian Punk. Där fyller Tiny Boys upp åtminstone en del av vad deras pressrelease utlovar – skevt och personligt. Tyvärr är större delen av det resterande albumet inte lika roligt. Lika bra att få det sagt på en gång. Trots att skivan börjar lovande, med ovan nämnda Persian Punk och Battlefields så […][...]

Manchester-trion The Whip smyger försiktigt tillbaka in på scen med sitt andra album efter 2008 års X Marks Destination. Det har knappast gjorts någon promotion alls inför Wired Together, släppt via Norman Cooks bolag Southern Fried Records för ett par veckor sedan. På åtminstone en punkt är det ett stort misstag. Det leder nämligen troligtvis […][...]

Real Estate har blivit ett band som försvinner i bruset. Som figurerar någonstans där bakom. När de kommer till Sverige om två månader gör de Göteborgs-spelningen på Henriksberg. Ett ställe som många i den potentiella målgruppen helt hoppar över. Men det är även något med deras albumsläpp och inställning som gör att de för de […][...]

Det är släpigt och kaliforniskt på det där sättet som bara band från östkusten kan spela. The Dead Trees från Boston (men som numera bor i indieträsket Portland) brukar agera förband till Albert Hammond Jr. och släktskapet är tydligt. Gitarrerna långt fram i ljudbilden, släpande sång och uppgiven blick. Men The Dead Trees är långt […][...]

De första genomlyssningarna av Native To var en väldigt festlig historia. Kanske hade Kitsuné brutit lite av sin förlorarsträcka? Sedan ganska långt tillbaka känns den franska etiketten mest som, tja, en katt som kräks upp sina egna hårbollar. Same ol’, same ol’. Samma spasmodiska indie med anspråk på att fusionera sig med allt som är […][...]

Tom Vek har ett unikt sätt med rytmer. Åtminstone hade han det i allra högsta grad när We Have Sound släpptes för sisådär sex år sedan. Då krafsade sig folk i huvudet och undrade var i hela världen Vek funnit inspiration till sådana skruvade kompositioner. Visst är det också möjligt att Vek banade väg för […][...]