Det är släpigt och kaliforniskt på det där sättet som bara band från östkusten kan spela. The Dead Trees från Boston (men som numera bor i indieträsket Portland) brukar agera förband till Albert Hammond Jr. och släktskapet är tydligt. Gitarrerna långt fram i ljudbilden, släpande sång och uppgiven blick. Men The Dead Trees är långt från lika energiska som Albert Hammond den yngre. De låter betydligt tröttare och ibland än mer bakåtsträvande. Det är lite av den nonchalansen och balansen mellan det smarta och det lata som gör The Dead Trees värda lyssningen.

För ska man hitta ett band med ett så fantasilöst namn i vimlet så behövs det låtar som fina Comfortable Kids, Older som ett fulare Little Joy eller Play Your Hand som ett lite snyggare The Strokes. Det är vändningarna och modet att göra låtar av lite vad som helst som gör det bra. Det är somrigt och planlöst.

Vad som inte slog mig först men som jag upptäcker när albumet går runt, runt är att de tolv låtarna bara tar upp strax under 30 minuter. När man lyssnar finns ingen känsla av att låtarna skulle vara korta. Kanske gör det släpiga att låtarna flyter in i varandra och musiken snarare formar en vindlande väg istället för tre- eller fyraminutersstycken.

Sen finns det låtar som Mexican Politics, som känns lite hjärndöda, rent irriterande. Men det gör inte så mycket.

The Dead Trees Older