File under: Rap, Hip-Hop, R&B Format: Urban, Crossover, Pop Så står det i pressreleasen som följer med den här skivan. Bland annat. Och det är väl ena sidan av myntet. Den kortfattade och kategoriserade. Det står vilka som producerat också, Puffy, Lil' Kim själv, Yellowman, Bink Dog, Sugar Bear och en hel massa andra fantasifulla […][...]

Efter att i snart tio år ha varit en av förgrundsgrupperna på Los Angeles hiphopscen är det nu äntligen dags för Dilated Peoples att göra sin albumdebut. Gruppen är en trio bestående av MC:na Evidence, (Rakaa) Iriscience och DJ:n Babu. Men även om de hittills mest verkat på västkustscenen finns det en möjlighet att man […][...]

Den amerikanska hiphopscenen har de senaste åren förlorat ett antal av sina viktigaste profiler, ofta under tragiska omständigheter. Mest uppmärksamhet i medierna har dödsskjutningarna av 2Pac och Notorious Big fått. Men det finns betydligt fler än de som drabbats av samma våldsamma öde. Slang Ton från Outsidaz och Big L är bara två exempel. I […][...]

Att intresset för hiphop så sakteliga ökat i Sverige de senaste åren har knappast undgått någon. Framförallt är det intresset för inhemska hiphopakter som stigit på sistone men också intresset för utländska akter har ökat. Det är något som skivbolagen naturligtvis också har uppmärksammat och resultatet är att det just nu släpps mer hiphop än […][...]

Det svänger. Det måste väl vara mitt samlade intryck. Teddybears STHLM har blivit stora. Etta på CD-toppen rör säker dem inte i ryggen, men där ligger de. Sveriges tidigare tyngsta band har blivit lite myspoppare med discopotential. Detta är inte politiskt korrekt musik, men det är bra. Jag kan inte låta bli att tycka det. […][...]

När jag första gången hörde ”My Name Is” lämnade den mig i ärlighetens namn ganska oberörd. Visst, det var en fräck låt och Eminems attityd var det inget fel på men den kändes inte som det mästerverk många utropade den till. Dess största förtjänst var att den fick mig att bli nyfiken på hur resten […][...]

Det är klippt direkt. – Look at these niggers with attitude, smattrar det och synthbasen drämmer igång ett gung utan like. Jag är kär. Inte för att jag är nåt NWA-fan eller har följt med i gangstapojkarnas utveckling särskilt mycket. Men det är bra som fan. Ursäkta svordomen, men den passar faktiskt in. Baskaggen svär […][...]

Första gångerna jag hörde Pst/Q hatade jag honom. Verkligen hatade. Jag förstod inte va fan han höll på med. Jag blev arg på göteborgskan. Jag blev förbannad för att hans flyt var helt uppåt väggarna. Jag vägrade lyssna. Vägrade. Hatade. Spolade ner. När jag nu tvingar mig själv att lyssna och ifrågasätta ”Pluralis Majestatis EP” […][...]

Murderers är ännu ett hiphop-kollektiv. Ännu ett gäng. Fem snubbar och en tjej. Stenhårda allihop. Huvudman för hela gänget verkar vara en snubbe vid namn Irv Gotti. Det är väl därför skivan heter ”Irv Gotti presents…”. Ska jag vara ärlig har jag inte gjort några vidare efterforskningar. Jag har inte läst på. Jag har nöjt […][...]

Man kan inte vara sur till den här skivan. Inte jag i alla fall. Det känns ungefär som när någon lurade mig att skratta när jag var liten, fast jag hade bestämt mig för att vara vidrigt sur och behålla min värdighet för alltid. Efter en stunds kritiskt lyssnande ger jag upp och garvar med […][...]