Recension
- Dr. Dolittle 2 (CD) Soundtrack
- 2001
- J Records/BMG
Ett filmiskt blandband
Lyssna
Externa länkar
- Officiell sida
- Ingen ny film utan en egen sida för musiken.
- Skivbolagets sida
- Ha ingen brådska hit, dock. Sajten öppnar först sjätte september 2001.
Etiketter
”Sett filmen”?
Nuförtiden är standardsvaret på den frågan inte längre lika självklar.
”Nej, men jag har hört musiken.”
Musik som marknadsföringsknep är inget nytt grepp i filmvärlden. Men under 90-talet fick filmmusiken inte bara eget liv. Det blev också en sammanfattning av läget inom den svarta musiken. En sammanfattning där man ofta kunde hitta de riktigt stora tillsammans med morgondagens stjärnor. Och ofta var det riktigt osannolika kombinationer som gav det bästa resultatet.
Hollywood är ju inte sämre än att de kan göra det mesta av en framgångsrik film. Samma handling, samma skådespelare, samma namn. Skillnaden är ofta så liten som en siffra. Och nu är det dags för Eddie Murphy att dra på sig läkarrocken en gång till. Och artisterna svarar på Hollywoods lockrop när det är dags för musik.
Här finns faktiskt flera riktigt starka låtar. Deborah Cox, som mest sjungit smörig plastsoul tidigare, får till en riktig fullträff i Absolutely Not. Stenhård kvinnokamp i samma skola som Destiny’s Childs Independent Women och Survivor. Nya stjärnskottet Alicia Keys gör vacker gatusoul i Rear View Mirror och Angie Stone gör rökig klubbsoul i Makin’ Me Feel och får mig att önska att uppföljaren till förra årets Black Diamond kommer snart. Jimmy Cozier bryter av med sin tvåstegslåt som passande nog fått namnet Two Steps.
Inget filmmusikalbum utan ballader och roligaste överraskningen är att se veteranen Luther Vandross bakom micken igen. If I Was The One är en klassisk Diane Warren-ballad. Inte hans bästa verk, men i Luthers fall kan â€ganska bra” räcka långt.
Det som på pappret såg ut som de bästa låtarna är faktiskt de stora besvikelserna. R.L., Snoop Dogg och Lil’ Kim gör trött och ålderstigen g-funk i titelspåret Do U Wanna Roll (Dolittle Theme). Busta Rhymes bjuder in sitt Flipmode Squad och Kelis i What It Is (Part II) och alla inblandade låter som om de hellre skulle vilja vara någon annanstans.
Riktiga bottennappet står dock LFO och M.O.P. för. Tänk er en låt som låter som en korsning mellan ett Hanson som vill rocka röven av högern och Spin Doctors med lite meningslöst och malplacerat rap från brölarna i M.O.P. och ni har Life Is Good. Jag hoppas att M.O.P. fick en fet check för sin insats.
Men allt det är glömt när The Product G&B bjuder in partylejonet Wyclef Jean i Cluck Cluck och får hela huset att gunga. Ett måste på alla blandband i år.
Om du vill göra det lätt för dig kan köpa Dr. Dolittle 2 – Original Soundtrack. Då får du ett färdigt blandband som är betydligt mycket roligare än alla Absolute-samlingarna tillsammans.
Sett filmen?
Nej, men jag har hört musiken.
Publicerad: 2001-08-23 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-11 14:08
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).